Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

J’avais fait un pacte avec mes yeux, et comment aurais-je arrêté mes regards sur une vierge. —

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

Quelle part, me disais-je, Dieu me réserverait-il d’en haut? Quel sort le Tout-Puissant me ferait-il de son ciel?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

La ruine n’est-elle pas pour le méchant, et le malheur pour les artisans d’iniquité?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Dieu ne connaît-il pas mes voies, ne compte-t-il pas tous mes pas?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Si j’ai marché dans le sentier du mensonge, si mon pied a couru après la fraude, —

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

que Dieu me pèse dans de justes balances, et il reconnaîtra mon innocence!

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Si mes pas se sont écartés du droit chemin, si mon cœur a suivi mes yeux, si quelque souillure s’est attachée à mes mains, —

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

que je sème, et qu’un autre mange, que mes rejetons soient déracinés!

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Si mon cœur a été séduit par une femme, si j’ai fait le guet à la porte de mon prochain, —

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

que ma femme tourne la meule pour un autre, que des étrangers la déshonorent!

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Car c’est là un crime horrible, un forfait que punissent les juges;

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

un feu qui dévore jusqu’à la ruine, qui aurait détruit tous mes biens.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Si j’ai méconnu le droit de mon serviteur ou de ma servante, quand ils étaient en contestation avec moi: —

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Que faire, quand Dieu se lèvera? Au jour de sa visite, que lui répondrai-je?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Celui qui m’a fait dans le sein de ma mère ne l’a-t-il pas fait aussi? Un même Créateur ne nous a-t-il pas formés?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Si j’ai refusé aux pauvres ce qu’ils désiraient, si j’ai fait languir les yeux de la veuve,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

si j’ai mangé seul mon morceau de pain, sans que l’orphelin en ait eu sa part: —

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

dès mon enfance il m’a gardé comme un père; dès ma naissance il a guidé mes pas.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

Si j’ai vu le malheureux périr sans vêtements, l’indigent manquer de couverture,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

sans que ses reins m’aient béni, sans que la toison de mes agneaux l’ait réchauffé;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

si j’ai levé la main contre l’orphelin, parce que je me voyais un appui dans les juges, —

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

que mon épaule se détache du tronc, que mon bras soit arraché de l’humérus.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Car je crains la vengeance de Dieu, et devant sa majesté je ne puis subsister.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Si j’ai mis dans l’or mon assurance, si j’ai dit à l’or pur: « Tu es mon espoir; »

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

si je me suis réjoui de l’abondance de mes biens, des trésors amassés par mes mains;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

si, en voyant le soleil jeter ses feux, et la lune s’avancer dans sa splendeur,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

mon cœur s’est laissé séduire en secret, si ma main s’est portée à ma bouche, —

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

c’est là encore un crime que punit le juge; j’aurais renié le Dieu très-haut.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Si j’ai été joyeux de la ruine de mon ennemi, si j’ai tressailli d’allégresse quand le malheur l’a frappé: —

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Non, je n’ai pas permis à ma langue de pécher, en demandant sa mort avec imprécation!...

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Si les gens de ma tente ne disaient pas: « Où trouver quelqu’un qui ne soit pas rassasiés de sa table? »

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

si l’étranger passait la nuit en dehors, si je n’ouvrais pas la porte au voyageur!...

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Si j’ai, comme font les hommes, déguisé mes fautes, et renfermé mes iniquités dans mon sein,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

par peur de la grande assemblée, par crainte du mépris des familles, au point de me taire, et de n’oser franchir le seuil de ma porte!...

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oh! Qui me fera trouver quelqu’un qui m’écoute? Voilà ma signature: que le Tout-Puissant me réponde! Que mon adversaire écrive aussi sa cédule!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

On verra si je ne la mets pas sur mon épaule, si je n’en ceins pas mon front comme d’un diadème!

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Je rendrai compte à mon juge de tous mes pas, je m’approcherai de lui comme un prince.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Si ma terre crie contre moi, si j’ai fait pleurer ses sillons;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

si j’ai mangé ses produits sans l’avoir payée, si je l’ai arrachée à ses légitimes possesseurs, —

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

qu’au lieu de froment il y naisse des épines, et de l’ivraie au lieu d’orge! Ici finissent les discours de Job.