Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
A covenant, I solemnised for mine eyes, —How then could I gaze upon a virgin?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Or what would have been my portion of GOD from above? Or what inheritance of the Almighty from on high?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Is there not calamity, for the perverse? and misfortune, for the workers of iniquity?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Would, he, not see my ways? and of all my steps, take account?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Verily I walked not in falsity, nor did my foot haste unto deceit: —
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Let him weigh me in balances of righteousness, —and let GOD take note of mine integrity!
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
If my goings have swerved from the way, —and, after mine eyes, hath gone my heart, and, to my hands, hath adhered any stain,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Let me sow but, another, eat. And let, what I have springing up, be uprooted!
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
If my heart hath been enticed unto a woman, or, by the door of my neighbour, I have lien in wait,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Let my wife, grind to another, and, over her, let others bend!
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Surely that had been a shameful thing! and that an iniquity for the judges!
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Surely, a fire, had that been, which, unto destruction, would have consumed, and, of all mine increase, had it torn up the root.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
If I refused the right of my servant, or my handmaid, when they contended with me,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
What then could I have done when GOD rose up? And, when he visited, what could I have answered him?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Did not he who, in the womb, made me, make him? And is not he who formed us in the body one?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
If I withheld—from pleasure—the poor, or, the eyes of the widow, I dimmed;
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Or, used to eat my morsel alone, so that the fatherless did not eat thereof;
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Surely, from my youth, he grew up to me, as to a father, and, from my birth, I acted as guide to her:
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
If I saw one perishing for lack of clothing, or that the needy had no covering;
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
If his loins did not bless me, or if, with the fleece of my lambs, he did not warm himself;
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
If I shook—against the fatherless—my hand, when I saw, in the gate, his need of my help,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Let, my shoulder, from the shoulder-blade, fall, and, my arm, from the upper bone, be broken;
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
For, a dread unto me, was calamity from GOD, and, from his majesty, I could not escape.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
If I made gold my stay, and, to precious metal, said, My confidence!
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
If I rejoiced because great was my substance, and, an abundance, my hand had discovered;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
If I looked at the sun, when it flashed forth light, or at the moon, majestically marching along;
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
And befooled secretly was my heart, so that my hand kissed my mouth,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
That too, had been a judicial iniquity, For I should have been false to GOD, above.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
If rejoiced in the misfortune of him that hated me, or exulted when calamity found him; —
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Neither did I suffer my palate to sin, by asking, with a curse, for his life:
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
If the men of my household have not said, Oh for some of his flesh—we cannot get filled,
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
Outside, the sojourner lodged not for the night, My doors—to the wayfarer, I threw open.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
If I covered, like Adam, my transgressions, by hiding in my bosom mine iniquity,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Then let me be made to tremble at a great throng, yea let, the contempt of families, terrify me, so that, keeping silence, I shall not go out of the door!
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Oh that I had one to hear me, Lo! my crossmark, May, the Almighty, answer me! And would that, a book, mine opponent had written!
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Oh! would I not, upon my shoulder, lift it, or bind it as a crown upon me;
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
The number of my footsteps, I would declare to him, Like a noble, would I draw near to him.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
If, against me, my ground used to cry out, and, together, my ridges did weep;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
If, the strength thereof, I used to eat, without payment, and, the soul of the holders thereof, I made groan;
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Instead of wheat, let there come forth bramble, and, instead of barley, a bad-smelling weed! Ended are the words of Job.
