Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

I made a covenant with mine eyes; why then should I think upon a maid?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

For what portion of God [is there] from above? and [what] inheritance of the Almighty from on high?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

[Is] not destruction to the wicked? and a strange [punishment] to the workers of iniquity?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Doth not he see my ways, and count all my steps?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Let me be weighed in an even balance, that God may know mine integrity.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

If my step hath turned out of the way, and mine heart walked after mine eyes, and if any blot hath cleaved to mine hands;

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

[Then] let me sow, and let another eat; yea, let my offspring be rooted out.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

If mine heart have been deceived by a woman, or [if] I have laid wait at my neighbour’s door;

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

[Then] let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

For this [is] an heinous crime; yea, it [is] an iniquity [to be punished by] the judges.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

For it [is] a fire [that] consumeth to destruction, and would root out all mine increase.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

If I did despise the cause of my manservant or of my maidservant, when they contended with me;

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

If I have withheld the poor from [their] desire, or have caused the eyes of the widow to fail;

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof;

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(For from my youth he was brought up with me, as [with] a father, and I have guided her from my mother’s womb; )

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

If his loins have not blessed me, and [if] he were [not] warmed with the fleece of my sheep;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

[Then] let mine arm fall from my shoulder blade, and mine arm be broken from the bone.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

For destruction [from] God [was] a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, [Thou art] my confidence;

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

If I rejoiced because my wealth [was] great, and because mine hand had gotten much;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

If I beheld the sun when it shined, or the moon walking [in] brightness;

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

This also [were] an iniquity [to be punished by] the judge: for I should have denied the God [that is] above.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

If I rejoiced at the destruction of him that hated me, or lifted up myself when evil found him:

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

If the men of my tabernacle said not, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

The stranger did not lodge in the street: [but] I opened my doors to the traveller.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom:

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, [and] went not out of the door?

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oh that one would hear me! behold, my desire [is, that] the Almighty would answer me, and [that] mine adversary had written a book.

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Surely I would take it upon my shoulder, [and] bind it [as] a crown to me.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

If my land cry against me, or that the furrows likewise thereof complain;

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the owners thereof to lose their life:

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.