Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

I made a couenant with mine eyes: why then should I thinke on a mayde?

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

For what portion should I haue of God from aboue? and what inheritance of the Almightie from on hie?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Is not destruction to the wicked and strange punishment to the workers of iniquitie?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Doeth not he beholde my wayes and tell all my steps?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

If I haue walked in vanitie, or if my foote hath made haste to deceite,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

Let God weigh me in the iust balance, and he shall know mine vprightnes.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

If my steppe hath turned out of the way, or mine heart hath walked after mine eye, or if any blot hath cleaued to mine handes,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

Let me sowe, and let another eate: yea, let my plantes be rooted out.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

If mine heart hath bene deceiued by a woman, or if I haue layde wayte at the doore of my neighbour,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

Let my wife grinde vnto another man, and let other men bow downe vpon her:

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

For this is a wickednes, and iniquitie to bee condemned:

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

Yea, this is a fire that shall deuoure to destruction, and which shall roote out al mine increase,

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

If I did contemne the iudgement of my seruant, and of my mayde, when they did contend with me,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

What then shall I do when God standeth vp? and when he shall visit me, what shall I answere?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

He that hath made me in the wombe, hath he not made him? hath not he alone facioned vs in the wombe?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

If I restrained the poore of their desire, or haue caused the eyes of the widow to faile,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

Or haue eaten my morsels alone, and the fatherles hath not eaten thereof,

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(For from my youth hee hath growen vp with me as with a father, and from my mothers wombe I haue bene a guide vnto her)

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

If I haue seene any perish for want of clothing, or any poore without couering,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

If his loynes haue not blessed me, because he was warmed with the fleece of my sheepe,

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

If I haue lift vp mine hande against the fatherlesse, when I saw that I might helpe him in the gate,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

Let mine arme fal from my shoulder, and mine arme be broken from the bone.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

For Gods punishment was fearefull vnto me, and I could not be deliuered from his highnes.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

If I made gold mine hope, or haue sayd to the wedge of golde, Thou art my confidence,

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

If I reioyced because my substance was great, or because mine hand had gotten much,

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

If I did behold the sunne, when it shined, or the moone, walking in her brightnes,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

If mine heart did flatter me in secrete, or if my mouth did kisse mine hand,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

(This also had bene an iniquitie to be condemned: for I had denied the God aboue)

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

If I reioyced at his destruction that hated me, or was mooued to ioye when euill came vpon him,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

Neither haue I suffred my mouth to sinne, by wishing a curse vnto his soule.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Did not the men of my Tabernacle say, Who shall giue vs of his flesh? we can not bee satisfied.

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

The stranger did not lodge in the streete, but I opened my doores vnto him, that went by the way.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

If I haue hid my sinne, as Adam, concealing mine iniquitie in my bosome,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

Though I could haue made afraid a great multitude, yet the most contemptible of the families did feare me: so I kept silence, and went not out of the doore.

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Oh that I had some to heare me! beholde my signe that the Almightie will witnesse for me: though mine aduersary should write a booke against me,

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

Woulde not I take it vpon my shoulder, and binde it as a crowne vnto me?

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

I will tell him the nomber of my goings, and goe vnto him as to a prince.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

If my lande cry against me, or the furrowes thereof complayne together,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

If I haue eaten the fruites thereof without siluer: or if I haue grieued the soules of the masters thereof,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

Let thistles growe in steade of wheate, and cockle in the stead of Barley. The wordes of Iob are ended.