< Job 31 >

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
I vowed to myself never to look with desire at young women.
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
What should people expect to receive from God? What reward should the Almighty on high give them?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Isn't it disaster for the wicked and destruction for those who do wrong?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Doesn't God see everything I do—even count every step I take?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Have I lived a deceitful life? Have I been eager to tell lies?
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
No! Let God weigh me on the scales of his justice and let him discover my integrity.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
If I have wandered from God's way, if I have let what I see become my desires, if there's any stain of sin on my hands,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
then let someone else eat what I have sown, and all that I have grown be uprooted.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
If a woman has seduced me, or if I have looked for an opportunity to sleep with my neighbor's wife,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
then let my wife serve another, let other men sleep with her.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
For that would be wicked, a sin deserving punishment,
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
for this sin is like a fire that leads to destruction, destroying everything I have.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
If I had refused to listen to my menservants or maidservants when they brought their complaints to me,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
what would I do when God came to judge me? How would I reply if he investigated me?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Didn't the same God make all of us?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Have I refused to give the poor what they needed, or caused widows to despair?
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Have I even eaten just a piece of bread by myself? Haven't I always shared my food with orphans?
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
From when I was young I was a father to orphans and took care of widows.
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
If ever I saw someone needing clothes, the poor without anything to wear,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
they always thanked me for the wool clothing that kept them warm.
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
If I raised my hand to hit an orphan, confident that if it came to court the judges would be on my side,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
then let my shoulder be pulled from its joint, my arm wrenched out of its socket.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Since I'm terrified of what punishment God may have in store for me, and because of his majesty, I could never do this.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Have I put my trust in gold, calling fine gold, ‘My security’?
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Have I delighted in being rich, happy at all my wealth I had gained?
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Have I looked at the sun shining so brilliantly or the moon moving in majesty across the sky
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
and been tempted to secretly worship them by kissing my hand to them in devotion?
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
This too would be a sin deserving punishment for it would mean I had denied God above.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Have I ever been happy when disaster destroyed those who hated me, or celebrated when evil took them down?
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
I have never allowed my mouth to sin by putting a curse on someone's life.
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Haven't my family asked, ‘Is there anyone who has not eaten as much as they wanted of his food?’
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
I have never let strangers sleep in the street; I have opened my doors to travelers.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Have I concealed my sins from others, hiding my wrongdoing deep inside me?
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Was I afraid of what everybody else would think, scared of the contempt families would show me, so that I kept quiet and didn't go outside?
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Why won't anyone listen to what I'm saying! I'm signing my name to endorse everything I've said. Let the Almighty answer me. Let my accuser write down what he is charging me with.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
I would hold them up high; I would wear them on my head like a crown.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
I would explain to him everything I'd done; I would hold my head high before him.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
If my land has cried out against me; if her furrows have wept over me;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
if I have taken its crops without payment or if I have caused harm to the farmers;
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
then let thorns grow instead of wheat, and weeds instead of barley.” The words of Job are ended.

< Job 31 >