Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
I made a covenant with mine eyes; and how should I fix my regard upon a maid?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
For what would have been [my] portion of God from above, and what the heritage of the Almighty from on high?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Is not calamity for the unrighteous? and misfortune for the workers of iniquity?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Doth not he see my ways, and number all my steps?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
If I have walked with falsehood, and my foot hath hasted to deceit,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
(Let me be weighed in an even balance, and God will take knowledge of my blamelessness; )
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
If my step have turned out of the way, and my heart followed mine eyes, and if any blot cleaveth to my hands;
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Let me sow, and another eat; and let mine offspring be rooted out.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
If my heart have been enticed unto a woman, so that I laid wait at my neighbour's door,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Let my wife grind for another, and let others bow down upon her.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
For this is an infamy; yea, it is an iniquity [to be judged by] the judges:
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
If I have despised the cause of my bondman or of my bondmaid, when they contended with me,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
What then should I do when God riseth up? and if he visited, what should I answer him?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Did not he that made me in the womb make him? and did not One fashion us in the womb?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
If I have withheld the poor from [their] desire, or caused the eyes of the widow to fail;
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Or have eaten my morsel alone, so that the fatherless ate not thereof,
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(For from my youth he grew up with me as with a father, and I have guided the [widow] from my mother's womb; )
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
If I have seen any perishing for want of clothing, or any needy without covering;
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my lambs;
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
If I have lifted up my hand against an orphan, because I saw my help in the gate:
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
[Then] let my shoulder fall from the shoulder-blade, and mine arm be broken from the bone!
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
For calamity from God was a terror to me, and by reason of his excellency I was powerless.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
If I have made gold my hope, or said to the fine gold, My confidence!
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
If I rejoiced because my wealth was great, and because my hand had gotten much;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
If I beheld the sun when it shone, or the moon walking in brightness,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
And my heart have been secretly enticed, so that my mouth kissed my hand:
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
This also would be an iniquity for the judge, for I should have denied the God who is above.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
If I rejoiced at the destruction of him that hated me, and exulted when evil befell him;
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
(Neither have I suffered my mouth to sin by asking his life with a curse; )
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
If the men of my tent said not, Who shall find one that hath not been satisfied with his meat? —
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
The stranger did not lodge without; I opened my doors to the pathway.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Because I feared the great multitude, and the contempt of families terrified me, so that I kept silence, and went not out of the door, ...
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Oh that I had one to hear me! Behold my signature: let the Almighty answer me! And let mine opponent write an accusation!
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Would I not take it upon my shoulder? I would bind it on to me [as] a crown;
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I come near to him.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
If my land cry out against me, and its furrows weep together;
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
If I have eaten the fruits thereof without money, and have tormented to death the souls of its owners:
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Let thistles grow instead of wheat, and tares instead of barley. The words of Job are ended.
