Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

I reached an agreement with my eyes, that I would not so much as think about a virgin.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

For what portion should God from above hold for me, and what inheritance should the Almighty from on high keep?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Is not destruction held for the wicked and repudiation kept for those who work injustice?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Does he not examine my ways and number all my steps?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

If I have walked in vanity, or if my foot has hurried towards deceitfulness,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

let him weigh me in a just balance, and let God know my simplicity.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

If my steps have turned aside from the way, or if my heart has followed my eyes, or if a blemish has clung to my hands,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

then may I sow, and let another consume, and let my offspring be eradicated.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

If my heart has been deceived over a woman, or if I have waited in ambush at my friend’s door,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

then let my wife be the harlot of another, and let other men lean over her.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

For this is a crime and a very great injustice.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

It is a fire devouring all the way to perdition, and it roots out all that springs forth.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

If I have despised being subject to judgment with my servant or my maid, when they had any complaint against me,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

then what will I do when God rises to judge, and, when he inquires, how will I respond to him?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Is not he who created me in the womb, also he who labored to make him? And did not one and the same form me in the womb?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

If I have denied the poor what they wanted and have made the eyes of the widow wait;

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

if I have eaten my morsel of food alone, while orphans have not eaten from it;

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(for from my infancy mercy grew with me, and it came out with me from my mother’s womb; )

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

if I have looked down on him who was perishing because he had no clothing and the poor without any covering,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

if his sides have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

if I have lifted up my hand over an orphan, even when it might seem to me that I have the advantage over him at the gate;

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

then may my shoulder fall from its joint, and may my arm, with all its bones, be broken.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

For I have always feared God, like waves flowing over me, whose weight I was unable to bear.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

If I have considered gold to be my strength, or if I have called purified gold ‘my Trust;’

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

if I have rejoiced over my great success, and over the many things my hand has obtained;

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

if I gazed upon the sun when it shined and the moon advancing brightly,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

so that my heart rejoiced in secret and I kissed my hand with my mouth,

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

which is a very great iniquity and a denial against the most high God;

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

if I have been glad at the ruin of him who hated me and have exulted that evil found him,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

for I have not been given my throat to sin by asking for a curse on his soul;

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

if the men around my tabernacle have not said: “He might give us some of his food, so that we will be filled,”

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

for the foreigner did not remain at the door, my door was open to the traveler;

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

if, as man does, I have hidden my sin and have concealed my iniquity in my bosom;

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

if I became frightened by an excessive crowd, and the disrespect of close relatives alarmed me, so that I would much rather have remained silent or have gone out the door;

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

then, would he grant me a hearing, so that the Almighty would listen to my desire, and he who judges would himself write a book,

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

which I would then carry on my shoulder and wrap around me like a crown?

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

With each of my steps, I would pronounce and offer it, as if to a prince.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

So, if my land cries out against me, and if its furrows weep with it,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

if I have used its fruits for nothing but money and have afflicted the souls of its tillers,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

then, may thistles spring forth for me instead of grain, and thorns instead of barley. (This ended the words of Job.)