Job 31

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

Tangla to koehhaih mik hoiah ka khet han ai ah, ka mik hoi lokkamhaih to ka sak.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

To tiah nahaeloe Sithaw mah ranui bang hoiah kawbaktih taham maw paek ueloe, ranui ih Thacak Sithaw mah kawbaktih toep han koi qawk maw paek tih?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

Kasae kaminawk hanah amrohaih om ueloe, zaehaih sah kaminawk hanah anghmathaih om mak ai maw?

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

Anih mah loe ka caehhaih loklamnawk to panoek moe, ka khok tangkannawk doeh kroek boih na ai maw?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

Amsoem ai ah ka caeh moe, alinghaih bangah ka khok tangkan to rang nahaeloe,

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

kamsoem coih tahhaih hoiah na tah nasoe loe, coek koi om ai ah kho ka sakhaih to Sithaw mah panoek nasoe.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

Loklam kam khraeng ving moe, ka palungthin mah ka mik koehhaih hnukah patom moeng maw, to tih ai boeh loe ka ban ah panuet thok hmuen maw akap moeng nahaeloe,

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

ka patit ih thingthai to minawk kalah mah caa nasoe, ue, ka patit ih akungnawk doeh aphong o king nasoe.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

Nongpata maeto mah ka palung hae pacuek moe, ka imtaeng kami ih khongkha ah anih to ka zing nahaeloe,

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

ka zu mah minawk ih cang to daeng pae nasoe loe, minawk mah ka zu to muk o nasoe.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

Hae hmuen loe kalen parai zaehaih ah oh; ue, lokcaekkung mah danpaek han koi zaehaih ah oh.

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

To zaehaih loe amrosak thaih hmai, ka tawnh ih hmuennawk tangzuun khoek to kangh boih hmai ah oh.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

Ka tamna nongpa hoi nongpatanawk mah kai laisaep o thuih naah, nihcae to khet ka patoek nahaeloe,

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

Sithaw amtueng naah timaw ka sak moe, lokcaek naah timaw ka pathim han?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

Anih doeh kai sahkung Sithaw mah na ai maw sak? Kaihnik loe sahkung maeto mah na ai maw zok thungah sak hmaek?

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

Caaknaek tawn ai kami hanah caaknaek ka paek ai maw, lamhmai ih mik to kam rosak maw,

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

to tih ai boeh loe amno ampa tawn ai kaminawk hanah caaknaek paek ai ah, kaimabueng ah ka caak maw,

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

(ka thendoeng nathuem hoi ampa ah angcoeng khoek to caaknaek tawn ai kami to ka pacah, ka tapen tangsuek natuem hoi anih to ka bomh boeh; )

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

khukbuen tawn ai ah dueh kami hoi khukbuen tawn ai ah kaom amtang kami to ka hnuk moe,

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

kai mah anih to bae um ah tuumui kang khuksak ai pongah, anih mah kai tahamhoihaih paek ai maw,

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

lokcaekhaih im ah kai angdoe haih kami om tih hmang, tiah ka poek pongah, amno ampa tawn ai kami to ka pacaekthlaek nahaeloe,

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

ka ban tampawk hae palaeng hoiah amkhraeng ving nasoe loe, ka palaeng huh doeh angkhaek lawt nasoe.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

Sithaw khae hoi ih amrohaih to ka zit, a Lensawkhaih to ka zit pongah to baktih hmuen to ka sah ai.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

Sui to kang oep haih maw, to tih ai boeh loe kaciim suitui khaeah, Nang loe ka buephaih ah na oh, tiah ka thuih moeng maw,

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

hmuenmae paroeai ka tawnh moe, ka ban mah hmuenmae paroeai hak thaih pongah kam oek moeng maw,

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

ni aengh to ka khet moe, a aanghaih hoiah kacaeh khrah to ka khet naah,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

tamquta hoi anghoehaih ka tawnh moe, ka pakha mah ka ban hae mok cadoeh;

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

lokcaek koi kaom zaehaih ah ni oh, ranui koekah kaom Sithaw angphat taak baktiah ni oh.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

Kai hnuma kami amro naah, kang hoe moe, anih raihaih tongh naah, kam oek vai maw,

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

a hinghaih tangoeng moe, zaehaih sak hanah pakha ka aang mak ai.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

Ka imthung ah kaom kaminawk mah, zok kamhah ah Job ih moi caa o vai ai, tiah thui o mak ai.

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

Angvinnawk loklam ah iih o han ai ah, kholong caeh kaminawk hanah khongkha to ka paongh pae.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

Adam baktiah ka zaehaih ka hawk ai, ka zaehaih palung thungah ka hawk vai ai;

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

pop parai kami to ka zit, to tih ai boeh loe acaeng kaminawk mah pahnui thui haih to ka zit pongah, kang hngai duem moe, tasa bang tacawt ai ah ka oh vai maw?

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

Aw kami maeto mah loe ka lok hae tahngai nasoe! Khenah, vaihi koehhaih lok ka thuih han vop; Thacak Sithaw mah na pathim nasoe; ka zaehaih netkung mah ka zaehaih hae ca ah tarik nasoe.

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

To ca to palaeng ah ka put moe, sui lumuek baktiah kang muek han.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

Ka caehhaih khok tangkannawk anih khaeah ka thuih moe, siangpahrang capa baktiah a taengah ka caeh han.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

Kai ih long mah kai hae kasae thuih maw, to tih ai boeh loe mikkhraetui hoiah a qah maw,

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

atho paek ai ah anih ih thingthai to ka caak pae moe, laikok tawnkungnawk hinghaih to kam rosak nahaeloe,

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

cang zuengah soekhringkung amprawk nasoe loe, barli cang zuengah phroh amprawk lat nasoe, tiah a naa. Job ih lok loe hae ah boeng boeh.