Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Gözlərim üçün əhd etmişəm, Gözüm bir qıza baxarmı?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
İnsan yuxarıdan – Allahdan nə pay alır? İnsana ucalardan – Külli-İxtiyardan nə irs qalır?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Məgər haqsızların başına fəlakət gəlmir? Məgər fitnəkarların başına bəla gəlmir?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Məgər O, yollarıma baxmır? Məgər O hər addımımı saymır?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Əgər yalançı olaraq gəzmişəmsə, Ayağım fırıldaq üçün qaçıbsa,
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
Qoy Allah məni haqq tərəzisində çəksin, Kamil olduğumu görsün.
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Yolumda əyri addım atmışamsa, Gözlərimin ardınca qəlbimi sürükləmişəmsə, Əllərimi ləkələmişəmsə,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Əkdiyimi yadlar yesin, Qoy əkinim kökündən çıxarılsın.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Əgər qəlbim başqa bir qadına meyl edibsə, Qonşumun qapısını pusmuşamsa,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Qoy arvadım başqasının taxılını üyütsün, Qoy onunla başqa kişilər yatsın.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Axı bu bir xəcalət olardı, Məhkəməyə veriləsi bir günah sayılardı.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Çünki bu Həlak yerinədək yandırıb-yaxan bir alovdur. Bu bütün barımı kökündən çıxarardı.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Əgər mənimlə çəkişəndə Nökərlərimin və kənizlərimin Haqqını yemişəmsə,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Allah ayağa qalxanda Mən nə edə bilərəm? Məni yoxlayanda nə cavab verərəm?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Anamın bətnində məni yaradan Onu yaratmayıbmı? Bətndən bizə quruluş verən O olmayıbmı?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Əgər yoxsulların istədiklərini bir kənara qoymuşamsa, Dul qadının ümidini qırmışamsa,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Bir tikəmi özüm yeyib Yetimə verməmişəmsə,
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
Gəncliyimdən bəri yetimlərə atalıq etməmişəmsə, Doğulandan bəri dul qadına yol göstərməmişəmsə,
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Paltarı olmadığı üçün canı ağrıyan, Ya örtüyə möhtac qalan yoxsulları görəndə
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Qoyunlarımın yunu ilə onları isitməmişəmsə, Onlar da mənə ürəkdən alqış etməyiblərsə,
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Məhkəmədə sözü keçən olduğum üçün Yetimə əl qaldırmışamsa,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Qollarım qırılıb çiyinlərimdən düşsün, Qoy qolum lüləsindən sınsın.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Çünki Allahın bəlasından qorxuram, Əzəməti qarşısında dayana bilmərəm.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Əgər qızıla ümid bağlamışamsa, Saf qızıla “ümidim sənsən” demişəmsə,
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Əgər bol sərvətimə görə, Əlimin gəlirinin çoxluğuna görə sevinmişəmsə,
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Əgər parlayan günəşə, İşıq saçaraq dövran edən aya baxıb,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
Könlümün meylini gizlicə azdırıb, Sitayiş etmək üçün əlimlə onlara Öpüş yollamışamsa,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
Bu da məni ittiham edən günah sayılardı, Çünki ucalarda olan Allahı danmış olardım.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Əgər düşmənlərimin bədbəxtliyinə sevinmişəmsə, Başına bəla gəldi deyə fərəhlənmişəmsə,
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
Kiminsə canına qarğış yağdıraraq Dilimə günah işlətməyə yol vermişəmsə,
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Evimdəki insanlar “Əyyubun verdiyi ətlə Qarnını doyurmayan varmı?” deyə soruşmayıblarsa,
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
– Heç bir yadelli gecəni küçədə keçirməzdi, Qapım həmişə yoldan keçənlərin üzünə açıq idi –
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Əgər təqsirimi gizlətmişəmsə, Adəm kimi üsyankarlığımı ört-basdır etmişəmsə,
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Camaatdan qorxduğum üçün, El qınağından dəhşətə gəldiyim üçün Dinməzcə bayıra çıxmamışamsa…
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Kaş məni bir eşidən olaydı! Bu sözümü təsdiq edirəm, Qoy Külli-İxtiyar mənə bir cavab versin! Əleyhdarım bunu tumara yazıb əlimə versin.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Şübhəsiz, bu tumarı çiynimdə gəzdirərdim, Başıma tac edərdim.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
Onda atdığım hər addımı Allaha bildirərdim, Mən bir şahzadə kimi Onun yanına gedərdim.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Torpağım da məndən fəryad edirsə, Kotanın açdığı yarıqlar əlimdən bir ağızdan ağlayırsa,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
Pulunu vermədən məhsulu yemişəmsə, Buranın sakinlərinin ürəyini qırmışamsa,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Qoy sahəmdə buğda yerinə tikan, Arpa yerinə alaq bitsin». Əyyubun söhbəti sona yetdi.
