Job 30
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
“Asi zvino vanondiseka, varume vaduku kwandiri, vane madzibaba andaishora zvokuti handaivaisa pakati pembwa dzinofudza makwai angu.
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
Ko, simba ramaoko avo raizondibatsirei, sezvo simba ravo rakanga rapera?
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
Vapererwa nokuda kwokushayiwa uye nenzara, vakadzivaira usiku munyika yakaoma, mumatongo nomunyika yakaparara.
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
Vakaunganidza miriwo inovavira kubva mumakwenzi, uye zvokudya zvavo zvakanga zviri mudzi womuti womurara.
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
Vakabviswa pakati pavanhu vokwavo, vachitukwa kunge vakanga vari mbavha.
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
Vakamanikidzwa kuti vagare mukati mehova dzakaoma, pakati pamatombo nomumakomba, muvhu.
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
Vakarira samakwai pakati pamakwenzi, uye vakamanikidzana pasi porukato.
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
Vakanga vari vanhu vakazvidzika vasina zita, vakadzingwa kubva munyika.
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
“Uye zvino vanakomana vavo vanondiseka munziyo; ndava shumo pakati pavo.
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
Vanondisema uye vanomira kure neni; havazezi kundipfira mate kumeso.
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
Sezvo zvino Mwari akatsudunura uta hwangu uye akanditambudza, havazvidzori pamberi pangu.
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
Kurudyi rwangu rudzi runondirwisa; vanoisira makumbo angu misungo, vanovaka michinjiziri yokurwa neni.
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
Vanoparadza mugwagwa wangu; vanobudirira pakundiparadza, pasina munhu anovabatsira.
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
Vanofamba zvavo kunge vanopinda napakakoromoka; pakati pamatongo vanongopinda zvavo.
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
Zvinotyisa zvinondibata; kukudzwa kwangu kwabviswa sokunge nemhepo, kuchengetedzeka kwangu kwapera segore.
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
“Uye zvino upenyu hwangu hwava kuguma; mazuva okutambudzika anondibata.
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
Usiku hunobaya mapfupa angu; zvinondiruma-ruma zvinorwadza hazvizorori.
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
Nesimba rake guru Mwari anova chipfeko kwandiri; anondisunga somutsipa wenguo yangu.
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
Anondikanda mumatope, uye ndava seguruva namadota.
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
“Ndinochema kwamuri, imi Mwari, asi hamundipinduri; ndinosimuka, asi munongonditarisa zvenyu.
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
Munondishandukira noutsinye; munondirova nesimba roruoko rwenyu.
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
Munondibvuta mondidzingira pamberi pemhepo; munonditenderedza mudutu.
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
Ndinoziva kuti muchandiburutsa muchindiendesa kurufu, kunzvimbo yakatsaurirwa vapenyu vose.
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
“Zvirokwazvo, hakuna munhu anobata munhu ari kushushikana paanochemera rubatsiro pakutambudzika kwake.
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
Ko, handina kuchema nokuda kwevaitambura here? Ko, mweya wangu hauna kuva neshungu pamusoro pavarombo here?
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
Kunyange zvakadaro, pandakanga ndakarindira zvakanaka, zvakaipa zvakasvika; pandakatarisira chiedza, ipapo rima rakasvika.
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
Kumonyoroka kwoura hwangu hakumbomiri; mazuva okutambudzika anondivinga.
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
Ndinodzungaira ndichisvibiswa, asi kwete nezuva; ndinosimuka pakati peungano ndichichemera rubatsiro.
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
Ndava hama yamakava, neshamwari yamazizi.
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
Ganda rangu riri kusviba uye riri kufunuka; muviri wangu unopisa nefivha.
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
Mbira dzangu dzava kungoridza nziyo dzokuchema, uye nyere yangu nziyo dzokuungudza.
