Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

“Amma garuu warri umuriidhaan naa gadii, kanneen ani abbootii isaanii saroota hoolota koo tiksitu wajjin iyyuu madaaluu tuffadhe, kunoo natti qoosu.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Warra humna dhaban, jabinni irree isaanii maal na fayyada?

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Isaan rakkinaa fi beelaan laafan; lafa gogaa keessa, gammoojjii namni keessa hin jiraanne keessa halkaniin jooran.

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Daggala keessaa biqiltuu soogiddaa funaannatan; nyaanni isaaniis hidda mukaa kan hin miʼoofne ture.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Isaan namoota gidduudhaa ariʼaman; namoonnis akkuma waan hattuutti iyyaniitti itti iyyan.

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Isaan akka laga gogaa keessa, kattaa gidduu fi boolla lafaa keessa jiraataniif dirqamaman.

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

Bosona keessatti ni halaaku; daggala keessattis walitti tuutaʼu.

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

Isaan gowwoota maqaa hin qabne, kanneen biyyaa ariʼaman turan.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

“Amma ilmaan isaanii sirba natti baafatan; ani isaan gidduutti waan kolfaa taʼeera.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Isaan xireeffatanii narraa fagaatan; fuula kootti tufuu irraas duubatti hin deebiʼan.

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Sababii Waaqni iddaa koo laafisee gad na deebiseef, isaan fuula koo duratti luugama baafatan.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

Karaa mirga kootiin addaggeewwan kaʼaniiru; miilla kootiif kiyyoo kaaʼaniiru; biyyoos akka dallaa natti naannessan.

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

Isaan karaa koo natti cufu; na galaafachuufis ni milkaaʼu; namni isaan dhowwu tokko iyyuu hin jiru.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Akkuma nama qaawwa balʼaan dhufuutti, ona diigamaa keessa gangalachaa natti dhufu.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Sodaan na liqimseera; ulfinni koo akkuma waan bubbeedhaan fudhatamuutti narraa fudhatameera; badhaadhummaan koos akkuma duumessaa bada.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

“Amma lubbuun koo na keessatti dhumteerti; barri rakkinaas na qabateera.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Halkan keessa lafeen koo ni waraanama; dhukkubbiin na nyaatus natti hin furu.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Waaqni humna jabaadhaan uffata koo qabeera; akkuma morma wayyaa kootti hudhee na qabeera.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Inni darbatee dhoqqee keessa na buusa; anis akkuma biyyoo fi daaraa taʼeera.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

“Yaa Waaqi, ani sitti nan iyyadha; ati garuu deebii naa hin kennitu; ani nan dhaabadha; ati garuu calʼistee na ilaalta.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Ati gara jabinaan natti garagalta; irree kee jabaadhaanis na dhoofta.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Ol na buttee fuula bubbee dura na oofta; bubbee hamaa keessas asii fi achi na aata.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Ani akka ati gara duʼaatti, gara mana warra lubbuun jiraatan hundaaf ramadameetti na geessitu nan beeka.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

“Dhuguma iyyuu yeroo inni rakkatee gargaarsa barbaachaaf iyyutti, namni harka isaa isa irra kaaʼu tokko iyyuu hin jiru.

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Ani warra rakkina keessa jiraniif hin boonyee? Lubbuun koos hiyyeeyyiif hin gaddinee?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Garuu utuu ani waan gaarii abdadhuu, wanni hamaan natti dhufe; utuu ani ifa eeggadhuus, dukkanni natti dhufe.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Keessi koo jeeqamaa jira; gonkumaa hin qabbanoofne; barri gidiraas natti dhufeera.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Ani jajjabina dhabee asii fi achi deemee nan booʼa; waldaa keessa dhaabadhees gargaarsaaf nan iyya.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Ani obboleessa waangoo, michuu urunguus taʼeera.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Gogaan koo gurraachaʼee qolli irraa kaʼeera; dhagni koos hoʼaan bobaʼeera.

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

Baganaan koo booʼichaaf, ululleen koo immoo sagalee iyyaatiif qopheeffameera.