Job 30
1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.
しかし今はわたしよりも年若い者が、かえってわたしをあざ笑う。彼らの父はわたしが卑しめて、群れの犬と一緒にさえしなかった者だ。
2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?
彼らの手の力からわたしは何を得るであろうか、彼らはその気力がすでに衰えた人々だ。
3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.
彼らは乏しさと激しい飢えとによって、かわいた荒れ地をかむ。
4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.
彼らは、ぜにあおいおよび灌木の葉を摘み、れだまの根をもって身を暖める。
5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.
彼らは人々の中から追いだされ、盗びとを追うように、人々は彼らを追い呼ばわる。
6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.
彼らは急流の谷間に住み、土の穴または岩の穴におり、
7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,
灌木の中にいななき、いらくさの下に押し合う。
8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.
彼らは愚かな者の子、また卑しい者の子であって、国から追いだされた者だ。
9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;
それなのに、わたしは今彼らの歌となり、彼らの笑い草となった。
10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.
彼らはわたしをいとい、遠くわたしをはなれ、わたしの顔につばきすることも、ためらわない。
11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.
神がわたしの綱を解いて、わたしを卑しめられたので、彼らもわたしの前に慎みを捨てた。
12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.
このともがらはわたしの右に立ち上がり、わたしを追いのけ、わたしにむかって滅びの道を築く。
13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.
彼らはわたしの道をこわし、わたしの災を促す。これをさし止める者はない。
14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.
彼らは広い破れ口からはいるように進みきたり、破壊の中をおし寄せる。
15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.
恐ろしい事はわたしに臨み、わたしの誉は風のように吹き払われ、わたしの繁栄は雲のように消えうせた。
16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.
今は、わたしの魂はわたしの内にとけて流れ、悩みの日はわたしを捕えた。
17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
夜はわたしの骨を激しく悩まし、わたしをかむ苦しみは、やむことがない。
18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.
それは暴力をもって、わたしの着物を捕え、はだ着のえりのように、わたしをしめつける。
19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.
神がわたしを泥の中に投げ入れられたので、わたしはちり灰のようになった。
20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.
わたしがあなたにむかって呼ばわっても、あなたは答えられない。わたしが立っていても、あなたは顧みられない。
21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.
あなたは変って、わたしに無情な者となり、み手の力をもってわたしを攻め悩まされる。
22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.
あなたはわたしを揚げて風の上に乗せ、大風のうなり声の中に、もませられる。
23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.
わたしは知っている、あなたはわたしを死に帰らせ、すべての生き物の集まる家に帰らせられることを。
24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?
さりながら荒塚の中にある者は、手を伸べないであろうか、災の中にある者は助けを呼び求めないであろうか。
25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?
わたしは苦しい日を送る者のために泣かなかったか。わたしの魂は貧しい人のために悲しまなかったか。
26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.
しかしわたしが幸を望んだのに災が来た。光を待ち望んだのにやみが来た。
27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.
わたしのはらわたは沸きかえって、静まらない。悩みの日がわたしに近づいた。
28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.
わたしは日の光によらずに黒くなって歩き、公会の中に立って助けを呼び求める。
29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.
わたしは山犬の兄弟となり、だちょうの友となった。
30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.
わたしの皮膚は黒くなって、はげ落ち、わたしの骨は熱さによって燃え、
31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.
わたしの琴は悲しみの音となり、わたしの笛は泣く者の声となった。
