Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

“Amma yanzu suna yi mini ba’a waɗanda na girme su, waɗanda iyayensu maza ba su isa su zama karnukan kiwon garken tumakina ba.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

Ina amfani ƙarfin hannuwansu gare ni, tun da ba su da sauran kuzari?

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Duk sun rame don rashi da yunwa, suna yawo a gaigayar ƙasa a kufai da dare.

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

A cikin jeji suna tsinkar ganyaye marasa daɗi, jijiyoyin itacen kwakwa ne abincinsu.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

An kore su daga cikin mutanensu, aka yi musu ihu kamar ɓarayi.

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

An sa dole su zauna a kwazazzabai da kuma cikin kogunan duwatsu da kuma cikin ramummuka cikin ƙasa.

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

Suka yi ta kuka kamar dabbobi a jeji, suka taru a ƙarƙashin sarƙaƙƙiya.

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

Mutane marasa hankali marasa suna, an kore su daga ƙasar.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

“Yanzu kuma’ya’yansu maza su suke yi mini ba’a cikin waƙa na zama abin banza a gare su.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Suna ƙyamata suna guduna; suna tofa mini miyau a fuska.

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Yanzu da Allah ya kunce bakana ya ba ni wahala sun raba ni da mutuncina.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

A hannun damana’yan tā-da-na-zaune-tsaye sun tayar; sun sa tarko a ƙafafuna, sun yi shirin hallaka ni.

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

Sun ɓata mini hanyata; sun yi nasara cikin hallaka ni, ba tare da wani ya taimake su ba.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Suka nufo ni daga kowane gefe; suka auko mini da dukan ƙarfinsu.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Tsoro ya rufe ni; an kawar mini mutuncina kamar da iska, dukiyata ta watse kamar girgije.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

“Yanzu raina yana ƙarewa; kwanakin wahala sun kama ni.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

Dare ya huda ƙasusuwana; ina ta shan azaba ba hutawa.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

A cikin girman ikonsa Allah ya zama kamar riga a jikina; ya shaƙe ni kamar wuyan rigata.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Ya jefa ni cikin laka, na zama ba kome ba sai ƙura da toka.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

“Na yi kuka gare ka ya Allah, amma ba ka amsa mini ba. Na tashi tsaye, amma sai ka dube ni kawai.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Ka dube ni ba tausayi; Ka kai mini hari da ƙarfin hannunka.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Ka ɗaga ni sama ka ɗora ni a kan iska; ka jujjuya ni cikin hadari.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Na san za ka sauko da ni ga mutuwa zuwa wurin da kowane mai rai zai je.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

“Ba shakka ba mai ɗora hannu a kan mutumin da yake cikin wahala. Lokacin da ya yi kukan neman taimako a cikin wahalarsa.

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Ashe ban yi kuka domin waɗanda suke cikin damuwa ba? Ko zuciyata ba tă yi baƙin ciki domin matalauta ba?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Duk da haka sa’ad da nake begen abu mai kyau, mugun abu ne ya zo; Sa’ad da nake neman haske, sai duhu ya zo.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Zuciyata ba tă daina ƙuna ba; ina fuskantar kwanakin wahala.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Na yi baƙi ƙirin, amma ba rana ce ta ƙona ni ba. Na tsaya a cikin mutane, na kuma yi kuka don taimako.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Na zama ɗan’uwan diloli, na zama abokan mujiyoyi.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Fatar jikina ta yi baƙi tana ɓarewa; jikina yana ƙuna da zazzaɓi.

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

Garayata ta zama ta makoki, sarewata kuma ta zama ta kuka.