Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

但現今年紀小於我的人，都嘲笑我；這些人的父親，我都不屑於列在守我羊群的狗中。

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

他們的精力已經喪失，他們手臂的力量，對我還有何用﹖

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

他們因貧乏和饑饉而消瘦，咀嚼曠野裏的草根，以及荒山野嶺所生的荊棘。

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

他們由叢莽中採取鹹菜，以杜松根做自己的食物。

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

人將他們由人群中逐出，在他們後面喊叫有如追賊；

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

他們只得避居於深谷，住在山洞和岩穴中；

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

在荊棘叢中哀歎，在葛藤下蝟縮。

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

這些人都是流氓的後代，都是無名氏之子孫，由本國驅逐境外的。

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

但現今我竟成了他們的歌謠，做了他們的話柄。

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

他們因憎惡我而遠離我，竟任意向我臉上吐唾沫。

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

他們解開了韁繩以攻擊我，在我面前除掉了轡頭。

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

下流之輩在我右邊起來，向我投擲石頭，築成一條使我喪亡的路。

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

他們破壞了我的道路，使我跌仆，卻沒有人阻止他們。

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

他們由寬大的缺口進入，輾轉於廢墟之中。

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

恐怖臨於我身，我的尊榮如被風吹散，我的救恩如浮雲逝去。

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

現今我的心神已頹廢，憂患的日子不放鬆我。

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

夜間痛苦刺透我骨，我的脈絡都不得安息。

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

天主以大力抓住我的衣服，握緊我長衣的領口，

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

將我投入泥中，使我變成灰土。

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

天主啊! 我向你呼號，你不回答我；我立起來，你也不理睬我。

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

你對我變成了暴君，用你有力的手迫害我。

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

你將我提起，乘風而去，使我在狂風中飄搖不定。

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

我知道你要導我於死亡，到眾生聚集的家鄉。

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

若窮人遇到不幸向我求救，我豈不伸手去援助他﹖

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

他人遭難，我豈沒有流淚﹖人窮乏，我的心豈沒有憐憫﹖

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

我希望幸福，來的卻是災禍；我期待光明，黑暗反而來臨。

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

我內心煩惱不安，痛苦的日子常臨於我。

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

我憂悶而行，無人安慰我，我要在集會中起立喊冤。

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

我成了豺狼的兄弟，成了駝鳥的伴侶。

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

我的皮膚變黑，我的骨頭因熱灼焦，

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

我的琴瑟奏出哀調，我的簫笛發出哭聲。