Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Depois deste trabalho abriu sua boca, e amaldiçoou o dia de seu nascimento.
2 Job tog till orda och sade:
Respondeu Jó:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
“Que pereça o dia em que eu nasci, a noite que dizia: “Há um menino concebido”.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Que esse dia seja uma escuridão. Não deixe que Deus de cima o busque, nem deixar a luz brilhar sobre ela.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Deixe a escuridão e a sombra da morte reivindicá-la para si mesmos. Deixe uma nuvem habitar sobre ela. Que tudo isso faça o dia negro aterrorizá-lo.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Quanto a essa noite, deixe que a escuridão espessa se apodere dela. Que não se regozije entre os dias do ano. Que não chegue ao número dos meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Eis, que essa noite seja estéril. Que nenhuma voz alegre venha aí.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Let eles amaldiçoam quem amaldiçoa o dia, que estão prontos para despertar o leviatã.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Que as estrelas de seu crepúsculo sejam escuras. Deixe que ela procure luz, mas não tenha nenhuma, nem deixá-lo ver as pálpebras da manhã,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
porque não fechou as portas do ventre de minha mãe, nem escondeu problemas de meus olhos.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
“Por que eu não morri do útero? Por que eu não desisti do espírito quando minha mãe me aborreceu?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Por que os joelhos me receberam? Ou por que o peito, que eu deveria amamentar?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Por enquanto, eu deveria ter me deitado e ter ficado quieto. Eu deveria ter dormido, então eu estaria em repouso,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
com reis e conselheiros da terra, que construíram lugares de resíduos para si mesmos;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
ou com príncipes que tinham ouro, que enchiam suas casas de prata;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
ou como um nascimento inoportuno escondido que eu não tinha sido, como bebês que nunca viram a luz.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Ali os ímpios deixam de incomodar. Aí o cansaço está em repouso.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Ali os prisioneiros estão à vontade juntos. Eles não ouvem a voz do mestre de tarefas.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Os pequenos e os grandes estão lá. O servo está livre de seu amo.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
“Por que se dá luz a quem está na miséria, vida para o amargo de alma,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
que anseiam pela morte, mas ela não chega; e cavar para ele mais do que para tesouros escondidos,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
que se regozijam excessivamente, e estão contentes, quando podem encontrar a sepultura?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Por que é dada luz a um homem cujo caminho está escondido, em quem Deus se envolveu?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Pois meu suspiro vem antes de eu comer. Meus gemidos são derramados como água.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Pois o que eu temo vem sobre mim, aquilo de que tenho medo vem até mim.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Não estou à vontade, nem estou quieto, nem tenho descanso; mas vêm os problemas”.
