Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Depois disto Jó abriu sua boca, e amaldiçoou seu dia.
2 Job tog till orda och sade:
Pois Jó respondeu, e disse:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
Pereça o dia em que nasci, e a noite [em que] se disse: Um homem foi concebido.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Torne-se aquele dia em trevas; Deus não lhe dê atenção desde acima, nem claridade brilhe sobre ele.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Reivindiquem-no para si trevas e sombra de morte; nuvens habitem sobre ele; a escuridão do dia o espante.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Tome a escuridão aquela noite; não seja contada entre os dias do ano, nem faça parte do número dos meses.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Ah se aquela noite fosse solitária, e música de alegria não viesse a ela!
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Amaldiçoem-na os que amaldiçoam o dia, os que se preparam para levantar seu pranto.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Escureçam-se as estrelas de sua manhã; espere a luz, e não venha, e as pálpebras não vejam o amanhecer;
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
Pois não fechou as portas do ventre onde eu estava, nem escondeu de meus olhos o sofrimento.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Por que eu não morri desde a madre, ou perdi a vida ao sair do ventre?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Por que joelhos me receberam? E por que seios me amamentaram?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Pois agora eu jazeria e repousaria; dormiria, e então haveria repouso para mim;
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
Com os reis e os conselheiros da terra, que edificavam para si os desertos;
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
Ou com os príncipes que tinham ouro, que enchiam suas casas de prata.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Ou [por que] não fui como um aborto oculto, como as crianças que nunca viram a luz?
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Ali os maus deixam de perturbar, e ali repousam os cansados de forças.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Ali os prisioneiros juntamente repousam; [e] não ouvem a voz do opressor.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Ali estão o pequeno e o grande; e o servo livre [está] de seu senhor.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Por que se dá luz ao sofredor, e vida aos amargos de alma,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
Que esperam a morte, e ela não chega, e que a buscam mais que tesouros;
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Que saltam de alegram e ficam contentes quando acham a sepultura?
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
[E também] ao homem cujo caminho é oculto, e a quem Deus [o] encobriu?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Pois antes do meu pão vem meu suspiro; e meus gemidos correm como águas.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Pois aquilo eu temia tanto veio a mim, e aquilo que tinha medo me aconteceu.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Não tenho tido descanso, nem tranquilidade, nem repouso; mas perturbação veio sobre mim.
