Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Pēc tam Ījabs atdarīja savu muti un nolādēja savu dienu. Un Ījabs iesāka un sacīja:
2 Job tog till orda och sade:
Tā diena lai pazūd, kur esmu dzimis,
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
Un tā nakts, kur sacīja: puisītis ieņemts.
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Šī diena lai paliek tumša, lai Dievs no augšienes pēc viņas nevaicā, un spožums pār viņu lai nespīd.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Tumsa un nāves ēna lai viņu aizņem, padebeši lai viņu apklāj un kas vien dienu aptumšo, lai viņu biedē.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Šo nakti lai tumsa apņem, ka tā starp gada dienām nepriecājās, lai viņa nenāk mēnešu skaitā.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Redzi, šī nakts lai paliek neauglīga, ka tanī nenotiek gavilēšana.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
Lai dienu lādētāji to nolād, tie, kas māk Levijatanu uzrīdīt.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Lai viņas rīta zvaigznes top aptumšotas, lai viņa gaida uz gaismu, bet nekā, un lai viņa neredz ausekļa spīdumu.
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
Tāpēc ka tā manām miesām durvis nav aizslēgusi, un bēdas nav noslēpusi priekš manām acīm.
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
Kāpēc es neesmu nomiris mātes miesās un bojā gājis, kad no miesām iznācu?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Kāpēc esmu likts klēpī un kāpēc pie krūtīm, ka man bija zīst?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Jo tad es gulētu un būtu klusu, tad es gulētu, un man būtu dusa,
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
Līdz ar ķēniņiem un runas kungiem virs zemes, kas sev kapu vietas uztaisījuši,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
Vai ar lieliem kungiem, kam zelts bijis, kas savus namus ar sudrabu pildījuši;
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Vai kā norakts nelaikā dzimis bērns es nebūtu nekas, tā kā bērniņi, kas nav redzējuši gaismas.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Tur bezdievīgie stājās no trakošanas, un tur dus, kam spēks noguris;
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
Tur cietumnieki visi līdzi ir mierā, tie nedzird dzinēja balsi;
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Tur ir mazs un liels, un kalps ir vaļā no sava kunga.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Kāpēc (Dievs) dod bēdīgam gaismu un dzīvību tiem, kam noskumusi sirds,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
Kas pēc nāves ilgojās, bet tā nenāk, un rok pēc tās vairāk nekā pēc mantām,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
Kas priecātos un gavilētu, kas līksmotos, kad kapu atrastu -
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
Vīram, kam ceļš ir apslēpts, un ko Dievs visapkārt apspiedis?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Jo maizes vietā man ir nopūtas, un mana kaukšana izgāzās kā ūdens.
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
Jo briesmas, ko bijos, man uzgājušas, un no kā man bija bail, tas man uznācis.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Man nav miera, man nav dusas, es nedabūju atpūsties, un bēdas nāk uz bēdām.
