Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
그 후에 욥이 입을 열어 자기의 생일을 저주하니라
2 Job tog till orda och sade:
욥이 말을 내어 가로되
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
나의 난 날이 멸망하였었더라면, 남아를 배었다 하던 그 밤도 그러하였었더라면,
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
그 날이 캄캄하였었더라면, 하나님이 위에서 돌아보지 마셨더라면, 빛도 그 날을 비취지 말았었더라면,
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
유암과 사망의 그늘이 그 날을 자기 것이라 주장하였었더라면, 구름이 그 위에 덮였었더라면, 낮을 캄캄하게 하는 것이 그날을 두렵게 하였었더라면
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
그 밤이 심한 어두움에 잡혔었더라면, 해의 날 수 가운데 기쁨이 되지 말았었더라면, 달의 수에 들지 말았었더라면,
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
그 밤이 적막하였었더라면, 그 가운데서 즐거운 소리가 일어나지 말았었더라면,
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
날을 저주하는 자 곧 큰 악어를 격동시키기에 익숙한 자가 그 밤을 저주하였었더라면,
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
그 밤에 새벽별들이 어두웠었더라면, 그 밤이 광명을 바랄지라도 얻지 못하며 동틈을 보지 못하였었더라면 좋았을 것을,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
이는 내 모태의 문을 닫지 아니하였고 내 눈으로 환난을 보지 않도록 하지 아니하였음이로구나
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
어찌하여 내가 태에서 죽어 나오지 아니하였었던가 어찌하여 내 어미가 낳을 때에 내가 숨지지 아니하였던가
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
어찌하여 무릎이 나를 받았던가 어찌하여 유방이 나로 빨게 하였던가
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
그렇지 아니하였던들 이제는 내가 평안히 누워서 자고 쉬었을 것이니
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
자기를 위하여 거친 터를 수축한 세상 임금들과 의사들과 함께 있었을 것이요
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
혹시 금을 가지며 은으로 집에 채운 목백들과 함께 있었을 것이며
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
또 부지중에 낙태한 아이 같아서 세상에 있지 않았겠고 빛을 보지못한 아이들 같았었을 것이라
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
거기서는 악한 자가 소요를 그치며 거기서는 곤비한 자가 평강을 얻으며
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
거기서는 갇힌 자가 다 함께 평안히 있어 감독자의 소리를 듣지 아니하며
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
거기서는 작은 자나 큰 자나 일반으로 있고 종이 상전에게서 놓이느니라
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
어찌하여 곤고한 자에게 빛을 주셨으며 마음이 번뇌한 자에게 생명을 주셨는고
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
이러한 자는 죽기를 바라도 오지 아니하니 그것을 구하기를 땅을 파고 숨긴 보배를 찾음보다 더하다가
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
무덤을 찾아 얻으면 심히 기뻐하고 즐거워하나니
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
하나님에게 둘러싸여 길이 아득한 사람에게 어찌하여 빛을 주셨는고
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
나는 먹기 전에 탄식이 나며 나의 앓는 소리는 물이 쏟아지는 것같구나
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
나의 두려워하는 그것이 내게 임하고 나의 무서워하는 그것이 내몸에 미쳤구나
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
평강도 없고 안온도 없고 안식도 없고 고난만 임하였구나
