Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
この後、ヨブは口を開いて、自分の生れた日をのろった。
2 Job tog till orda och sade:
すなわちヨブは言った、
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
「わたしの生れた日は滅びうせよ。『男の子が、胎にやどった』と言った夜もそのようになれ。
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
その日は暗くなるように。神が上からこれを顧みられないように。光がこれを照さないように。
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
やみと暗黒がこれを取りもどすように。雲が、その上にとどまるように。日を暗くする者が、これを脅かすように。
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
その夜は、暗やみが、これを捕えるように。年の日のうちに加わらないように。月の数にもはいらないように。
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
また、その夜は、はらむことのないように。喜びの声がそのうちに聞かれないように。
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
日をのろう者が、これをのろうように。レビヤタンを奮い起すに巧みな者が、これをのろうように。
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
その明けの星は暗くなるように。光を望んでも、得られないように。また、あけぼののまぶたを見ることのないように。
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
これは、わたしの母の胎の戸を閉じず、また悩みをわたしの目に隠さなかったからである。
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
なにゆえ、わたしは胎から出て、死ななかったのか。腹から出たとき息が絶えなかったのか。
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
なにゆえ、ひざが、わたしを受けたのか。なにゆえ、乳ぶさがあって、わたしはそれを吸ったのか。
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
そうしなかったならば、わたしは伏して休み、眠ったであろう。そうすればわたしは安んじており、
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
自分のために荒れ跡を築き直した地の王たち、参議たち、
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
あるいは、こがねを持ち、しろがねを家に満たした君たちと一緒にいたであろう。
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
なにゆえ、わたしは人知れずおりる胎児のごとく、光を見ないみどりごのようでなかったのか。
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
かしこでは悪人も、あばれることをやめ、うみ疲れた者も、休みを得、
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
捕われ人も共に安らかにおり、追い使う者の声を聞かない。
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
小さい者も大きい者もそこにおり、奴隷も、その主人から解き放される。
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
なにゆえ、悩む者に光を賜い、心の苦しむ者に命を賜わったのか。
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
このような人は死を望んでも来ない、これを求めることは隠れた宝を掘るよりも、はなはだしい。
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
彼らは墓を見いだすとき、非常に喜び楽しむのだ。
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
なにゆえ、その道の隠された人に、神が、まがきをめぐらされた人に、光を賜わるのか。
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
わたしの嘆きはわが食物に代って来り、わたしのうめきは水のように流れ出る。
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
わたしの恐れるものが、わたしに臨み、わたしの恐れおののくものが、わが身に及ぶ。
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
わたしは安らかでなく、またおだやかでない。わたしは休みを得ない、ただ悩みのみが来る」。
