Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
Dopo, Giobbe aprì la bocca e maledisse il suo giorno;
2 Job tog till orda och sade:
prese a dire:
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
Perisca il giorno in cui nacqui e la notte in cui si disse: «E' stato concepito un uomo!».
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
Quel giorno sia tenebra, non lo ricerchi Dio dall'alto, né brilli mai su di esso la luce.
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
Lo rivendichi tenebra e morte, gli si stenda sopra una nube e lo facciano spaventoso gli uragani del giorno!
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
Quel giorno lo possieda il buio non si aggiunga ai giorni dell'anno, non entri nel conto dei mesi.
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
Ecco, quella notte sia lugubre e non entri giubilo in essa.
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
La maledicano quelli che imprecano al giorno, che sono pronti a evocare Leviatan.
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
Si oscurino le stelle del suo crepuscolo, speri la luce e non venga; non veda schiudersi le palpebre dell'aurora,
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
poiché non mi ha chiuso il varco del grembo materno, e non ha nascosto l'affanno agli occhi miei!
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
E perché non sono morto fin dal seno di mia madre e non spirai appena uscito dal grembo?
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
Perché due ginocchia mi hanno accolto, e perché due mammelle, per allattarmi?
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
Sì, ora giacerei tranquillo, dormirei e avrei pace
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
con i re e i governanti della terra, che si sono costruiti mausolei,
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
o con i principi, che hanno oro e riempiono le case d'argento.
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
Oppure, come aborto nascosto, più non sarei, o come i bimbi che non hanno visto la luce.
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
Laggiù i malvagi cessano d'agitarsi, laggiù riposano gli sfiniti di forze.
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
I prigionieri hanno pace insieme, non sentono più la voce dell'aguzzino.
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
Laggiù è il piccolo e il grande, e lo schiavo è libero dal suo padrone.
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
Perché dare la luce a un infelice e la vita a chi ha l'amarezza nel cuore,
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
a quelli che aspettano la morte e non viene, che la cercano più di un tesoro,
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
che godono alla vista di un tumulo, gioiscono se possono trovare una tomba...
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
a un uomo, la cui via è nascosta e che Dio da ogni parte ha sbarrato?
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
Così, al posto del cibo entra il mio gemito, e i miei ruggiti sgorgano come acqua,
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
perché ciò che temo mi accade e quel che mi spaventa mi raggiunge.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Non ho tranquillità, non ho requie, non ho riposo e viene il tormento!
