Job 3
1 Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
此後約伯開口詛咒自己的生日。
2 Job tog till orda och sade:
約伯開始說：
3 Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
願我誕生的那日消逝，願報告「懷了男胎」的那夜滅亡。
4 Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
願那日成為黑暗，願天主從上面不再尋覓它，再沒有光燭照它。
5 Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
願黑暗和陰影玷污它，濃雲遮蓋它，白晝失光的晦暗驚嚇它。
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
願那夜常為黑暗所制，不讓它列入年歲中，不讓它算在月分裏。
7 Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
願那夜孤寂煢獨，毫無歡呼之聲。
8 Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
願那詛咒白日者，有術召喚海怪者，前來詛咒那夜。
9 Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
願晨星昏暗，期待光明而光明不至，也不見晨光熹微，
10 eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
因為它沒有關閉我母胎之門，遮住我眼前的愁苦。
11 Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
我為何一出母胎沒有立即死去﹖為何我一離母腹沒有斷氣﹖
12 Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
為何兩膝接住我﹖為何兩乳哺養我﹖
13 Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
不然現今我早已臥下安睡了，早已永眠獲得安息了，
14 vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
與那些為自己建陵墓的國王和百官，
15 ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
與那些金銀滿堂的王侯同眠；
16 eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
或者像隱沒的流產兒，像未見光明的嬰孩；
17 Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
在那裏惡人停止作亂，在那裏勞悴者得享安寧；
18 där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
囚徒相安無事，再不聞督工的呼叱聲，
19 Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
在那裏大小平等，奴隸脫離主人。
20 Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
為何賜不幸者以光明，賜心中憂苦者以生命﹖
21 åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
這些人渴望死，而死不至；尋求死亡勝於寶藏，
22 åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
見到墳墓，感覺歡樂，且喜樂達於極點!
23 varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
人的道路，既如此渺茫，天主為何賜給他生命，又把他包圍﹖
24 Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
歎習成了我的食物，不停哀嘆有如流水。
25 ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
我所畏懼的，偏偏臨於我身；我所害怕的，卻迎面而來。
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
我沒有安寧，也沒有平靜，得不到休息，而只有煩惱。
