Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Ayup bayanini dawamlashturup mundaq dédi: —
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
«Ah, ehwalim ilgiriki aylardikidek bolsidi, Tengri mendin xewer alghan künlerdikidek bolsidi!
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
U chaghda Uning chirighi béshimgha nur chachqan, Uning yoruqluqi bilen qarangghuluqtin ötüp ketken bolattim!
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Bu ishlar men qiran waqtimda, Yeni Tengri chédirimda manga sirdash [dost] bolghan waqitta bolghanidi!
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Hemmige Qadir men bilen bille bolghan, Méning yash balilirim etrapimda bolghan;
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Méning basqan qedemlirim sériq maygha chömülgen; Yénimdiki tash men üchün zeytun may deryasi bolup aqqan;
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Sheher derwazisigha chiqqan waqtimda, Keng meydanda ornum teyyarlan’ghanda,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Yashlar méni körüpla eyminip özlirini chetke alatti, Qérilar bolsa ornidin turatti,
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Shahzadilermu geptin toxtap, Qoli bilen aghzini étiwalatti.
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
Aqsöngeklermu tinchlinip, Tilini tangliyigha chapliwalatti.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Qulaq sözümni anglisila, manga bext tileytti, Köz méni körsila manga yaxshi guwahliq béretti.
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Chünki men manga himaye bol dep yélin’ghan ézilgüchilerni, Panahsiz qalghan yétim-yésirlarnimu qutquzup turattim.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Halak bolay dégen kishi manga bext tileytti; Men tul xotunning könglini shadlandurup naxsha yangratquzattim.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Men heqqaniyliqni ton qilip kiyiwaldim, U méni öz gewdisi qildi. Adaletlikim manga yépincha hem selle bolghan.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Men korgha köz bolattim, Tokurgha put bolattim.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Yoqsullargha ata bolattim, Manga natonush kishining dewasinimu tekshürüp chiqattim.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Men adaletsizning hinggayghan chishlirini chéqip tashlayttim, Oljisini chishliridin élip kétettim.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
Hem: «Méning künlirim qumdek köp bolup, Öz uwamda rahet ichide ölimen» deyttim;
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Hem: «Yiltizim sularghiche tartilip baridu, Shebnem pütün kéchiche shéximgha chapliship yatidu;
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Shöhritim herdaim mende yéngilinip turidu, Qolumdiki oqyayim herdaim yéngi bolup turidu» deyttim.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
Ademler manga qulaq salatti, kütüp turatti; Nesihetlirini anglay dep süküt ichide turatti.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Men gep qilghandin kéyin ular qayta gep qilmaytti, Sözlirim ularning üstige shebnem bolup chüshetti.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Ular yamghurlarni kütkendek méni kütetti, Kishiler [waqtida yaghqan] «kéyinki yamghur»ni qarshi alghandek sözlirimni aghzini échip ichetti!
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Ümidsizlen’ginide men ulargha qarap külümsireyttim, Yüzümdiki nurni ular yerge chüshurmeytti.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Men ulargha yolini tallap körsitip bérettim, Ularning arisida kattiwash bolup olturattim, Qoshunliri arisida turghan padishahdek yashayttim, Biraq buning bilen matem tutidighanlargha teselli yetküzgüchimu bolattim».
