Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
욥이 또 비사를 들어 가로되
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
내가 이전 달과 하나님이 나를 보호하시던 날에 지내던 것 같이 되었으면
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
그 때는 그의 등불이 내 머리에 비취었고 내가 그 광명을 힘입어 흑암에 행하였었느니라
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
나의 강장하던 날과 같이 지내었으면 그 때는 하나님의 우정이 내 장막 위에 있었으며
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
그 때는 전능자가 오히려 나와 함께 계셨으며 나의 자녀들이 나를 둘러 있었으며
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
뻐터가 내 발자취를 씻기며 반석이 나를 위하여 기름 시내를 흘러 내었으며
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
그 때는 내가 나가서 성문에 이르기도 하며 내 자리를 거리에 베풀기도 하였었느니라
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
나를 보고 소년들은 숨으며 노인들은 일어나서 서며
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
방백들은 말을 참고 손으로 입을 가리우며
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
귀인들은 소리를 금하니 그 혀가 입 천장에 붙었었느니라
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
귀가 들은즉 나를 위하여 축복하고 눈이 본즉 나를 위하여 증거하였었나니
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
이는 내가 부르짖는 빈민과 도와줄 자 없는 고아를 건졌음이라
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
망하게 된 자도 나를 위하여 복을 빌었으며 과부의 마음이 나로 인하여 기뻐 노래하였었느니라
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
내가 의로 옷을 삼아 입었으며 나의 공의는 도포와 면류관 같았었느니라
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
나는 소경의 눈도 되고 절뚝발이의 발도 되고
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
빈궁한 자의 아비도 되며 생소한 자의 일을 사실하여 주었으며
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
불의한 자의 어금니를 꺽고 그 잇사이에서 겁탈한 물건을 빼어 내었었느니라
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
내가 스스로 말하기를 나는 내 보금자리에서 선종하리라 나의 날은 모래 같이 많을 것이라
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
내 뿌리는 물로 뻗어나가고 내 가지는 밤이 맞도록 이슬에 젖으며
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
내 영광은 내게 새로워지고 내 활은 내 손에서 날로 강하여지느니라 하였었노라
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
무리는 내 말을 들으며 나의 가르치기를 잠잠히 기다리다가
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
내가 말한 후에 그들이 말을 내지 못하였었나니 나의 말이 그들에게 이슬 같이 됨이니라
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
그들이 나 바라기를 비 같이 하였으며 입을 벌리기를 늦은 비 기다리듯 하였으므로
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
그들이 의지 없을 때에 내가 함소하여 동정하면 그들이 나의 얼굴 빛을 무색하게 아니하였었느니라
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
내가 그들의 길을 택하고 으뜸으로 앉았었나니 왕이 군중에 거함도 같았고 애곡하는 자를 위로하는 사람도 같았었느니라
