Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Maka Ayub melanjutkan uraiannya:
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
"Ah, kiranya aku seperti dalam bulan-bulan yang silam, seperti pada hari-hari, ketika Allah melindungi aku,
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
ketika pelita-Nya bersinar di atas kepalaku, dan di bawah terang-Nya aku berjalan dalam gelap;
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
seperti ketika aku mengalami masa remajaku, ketika Allah bergaul karib dengan aku di dalam kemahku;
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
ketika Yang Mahakuasa masih beserta aku, dan anak-anakku ada di sekelilingku;
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
ketika langkah-langkahku bermandikan dadih, dan gunung batu mengalirkan sungai minyak di dekatku.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Apabila aku keluar ke pintu gerbang kota, dan menyediakan tempat dudukku di tengah-tengah lapangan,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
maka ketika aku kelihatan, mundurlah orang-orang muda dan bangkitlah orang-orang yang sudah lanjut umurnya, lalu tinggal berdiri;
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
para pembesar berhenti bicara, dan menutup mulut mereka dengan tangan;
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
suara para pemuka membisu, dan lidah mereka melekat pada langit-langitnya;
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
apabila telinga mendengar tentang aku, maka aku disebut berbahagia; dan apabila mata melihat, maka aku dipuji.
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Karena aku menyelamatkan orang sengsara yang berteriak minta tolong, juga anak piatu yang tidak ada penolongnya;
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
aku mendapat ucapan berkat dari orang yang nyaris binasa, dan hati seorang janda kubuat bersukaria;
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
aku berpakaian kebenaran dan keadilan menutupi aku seperti jubah dan serban;
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
aku menjadi mata bagi orang buta, dan kaki bagi orang lumpuh;
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
aku menjadi bapa bagi orang miskin, dan perkara orang yang tidak kukenal, kuselidiki.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Geraham orang curang kuremuk, dan merebut mangsanya dari giginya.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
Pikirku: Bersama-sama dengan sarangku aku akan binasa, dan memperbanyak hari-hariku seperti burung feniks.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Akarku mencapai air, dan embun bermalam di atas ranting-rantingku.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Kemuliaanku selalu baru padaku, dan busurku kuat kembali di tanganku.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
Kepadakulah orang mendengar sambil menanti, dengan diam mereka mendengarkan nasihatku.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Sehabis bicaraku tiada seorangpun angkat bicara lagi, dan perkataanku menetes ke atas mereka.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Orang menantikan aku seperti menantikan hujan, dan menadahkan mulutnya seperti menadah hujan pada akhir musim.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Aku tersenyum kepada mereka, ketika mereka putus asa, dan seri mukaku tidak dapat disuramkan mereka.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Aku menentukan jalan mereka dan duduk sebagai pemimpin; aku bersemayam seperti raja di tengah-tengah rakyat, seperti seorang yang menghibur mereka yang berkabung."
