< Job 29 >
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Ayub melanjutkan uraiannya, katanya,
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
"Kiranya hidupku dapat lagi seperti dahulu, waktu Allah melindungi aku.
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
Aku selalu diberi-Nya pertolongan, diterangi-Nya waktu berjalan dalam kegelapan.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Itulah hari-hari kejayaanku, ketika keakraban Allah menaungi rumahku.
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
Waktu itu, Yang Mahakuasa masih mendampingi aku, dan anak-anakku ada di sekelilingku.
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
Ternakku menghasilkan banyak sekali susu. Banyak minyak dihasilkan oleh pohon-pohon zaitunku, meskipun ditanam di tanah berbatu.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
Jika para tua-tua kota duduk bersama, dan kuambil tempatku di antara mereka,
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
minggirlah orang-orang muda, segera setelah aku dilihat mereka. Juga orang-orang tua bangkit dengan khidmat; untuk memberi hormat.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Bahkan para pembesar berhenti berkata-kata,
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
dan orang penting pun tidak berbicara.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Siapa pun kagum jika mendengar tentang aku; siapa yang melihat aku, memuji jasaku.
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Sebab, kutolong orang miskin yang minta bantuan; kusokong yatim piatu yang tak punya penunjang.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Aku dipuji oleh orang yang sangat kesusahan, kutolong para janda sehingga mereka tentram.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Tindakanku jujur tanpa cela; kutegakkan keadilan senantiasa.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Bagi orang buta, aku menjadi mata; bagi orang lumpuh, aku adalah kakinya.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
Bagi orang miskin, aku menjadi ayah; bagi orang asing, aku menjadi pembela.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
Tapi kuasa orang kejam, kupatahkan, dan kurban mereka kuselamatkan.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
Harapanku ialah mencapai umur yang tinggi, dan mati dengan tenang di rumahku sendiri.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Aku seperti pohon yang subur tumbuhnya, akarnya cukup air dan embun membasahi dahannya.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Aku selalu dipuji semua orang, dan tak pernah kekuatanku berkurang.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
Orang-orang diam, jika aku memberi nasihat; segala perkataanku mereka dengarkan dengan cermat.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Sehabis aku bicara, tak ada lagi yang perlu ditambahkan; perkataan meresap seperti tetesan air hujan.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
Semua orang menyambut kata-kataku dengan gembira, seperti petani menyambut hujan di musim bunga.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
Kutersenyum kepada mereka ketika mereka putus asa; air mukaku yang bahagia menambah semangat mereka.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Akulah yang memegang pimpinan, dan mengambil segala keputusan. Kupimpin mereka seperti raja di tengah pasukannya, dan kuhibur mereka dalam kesedihannya.