Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And he repeated Job to take up discourse his and he said.
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
Who? will he give me like months of long ago like [the] days [when] God he watched over me.
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
When made shine he lamp his over head my to light his I walked darkness.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
Just as I was in [the] days of prime my in [the] intimacy of God on tent my.
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
While still [the] Almighty [was] with me [were] around me lads my.
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
When bathed steps my in curd and a rock it poured out beside me streams of oil.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
When went out I [the] gate on [the] town in the public square I prepared seat my.
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
They saw me young men and they hid themselves and old [men] they rose they stood.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
Chiefs they restrained words and a hand they put to mouth their.
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
[the] voice of Nobles they were hidden and tongue their to palate their it stuck.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
For an ear it heard and it called blessed me and an eye it saw and it bore witness to me.
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
That I rescued [the] afflicted [who] cried for help and [the] fatherless and [the one whom] not a helper [belonged] to him.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
[the] blessing of [one] about to perish On me it came and [the] heart of a widow I made sing for joy.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Righteousness I put on and it clothed me [was] like a robe and a turban justice my.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
Eyes I was to the blind and [was] feet to the lame I.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
[was] a father I to the needy [people] and a case at law of [the one whom] not I knew I investigated it.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
And I broke! [the] jaws of [the] unrighteous and from teeth his I threw [the] prey.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
And I said with nest my I will expire and like sand I will increase days.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Root my [is] opened to water and dew it will remain overnight on branch[es] my.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Honor my [is] new with me and bow my in hand my it will show newness.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
To me people listened and they waited and they may be silent for counsel my.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
After word my not they repeated and on them it dropped speech my.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
And they waited like the rain for me and mouth their they opened wide for spring rain.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
I laughed to them not they believed and [the] light of face my not they made fall!
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
I chose way their so I may sit [as] chief so I may dwell like a king among the troop[s] just as mourners someone comforts.
