Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Job went on speaking.
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
“I wish I was back in the old days when God looked after me!
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
His light shone above me and lit my way through the darkness.
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
When I was young and strong, God was my friend and spoke to me in my home.
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
The Almighty was still with me and I was surrounded with my children.
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
My herds produced much milk, and oil flowed freely from my olive presses.
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
I went out to the city gate and took my seat in the public square.
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
The young men saw me and moved out of the way; the elders would stand up for me.
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
The leaders remained silent and covered their mouths with their hands.
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
The voices of the officials were hushed; they held their tongues in my presence.
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
Everyone who listened to me praised me; whoever saw me commended me,
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
because I gave to the poor who called out to me and the orphans who had no one to help them.
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
Those who were about to die blessed me; I made the widow sing for joy.
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Being true and acting right were what I wore for clothing.
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
I was like eyes for the blind and feet for the lame.
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
I was like a father to the poor, and I defended the rights of strangers.
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
I broke the jaw of the wicked and made them drop their prey from their teeth.
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
I thought I would die at home, after many years.
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Like a tree my roots spread out to the water; the dew rests on my branches overnight.
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Fresh honors were always being given to me; my strength was renewed like an unfailing bow.
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
People listened carefully to what I had to say; they kept quiet as they listened to my advice.
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
Once I had spoken they had nothing else to say; what I said was enough.
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
They waited for me like people waiting for rain; their mouths wide open for the spring rain.
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
When I smiled at them they could hardly believe it; my approval meant all the world to them.
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
I decided the way forward as their leader, living like a king among his soldiers, and when they were sad I comforted them.
