Job 29
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
約伯又接着說：
2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
惟願我的景況如從前的月份， 如上帝保守我的日子。
3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
那時他的燈照在我頭上； 我藉他的光行過黑暗。
4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
我願如壯年的時候： 那時我在帳棚中， 上帝待我有密友之情；
5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
全能者仍與我同在； 我的兒女都環繞我。
6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
奶多可洗我的腳； 磐石為我出油成河。
7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
我出到城門， 在街上設立座位；
8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
少年人見我而迴避， 老年人也起身站立；
9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
王子都停止說話， 用手摀口；
10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
首領靜默無聲， 舌頭貼住上膛。
11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
耳朵聽我的，就稱我有福； 眼睛看我的，便稱讚我；
12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
因我拯救哀求的困苦人 和無人幫助的孤兒。
13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
將要滅亡的為我祝福； 我也使寡婦心中歡樂。
14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
我以公義為衣服， 以公平為外袍和冠冕。
15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
我為瞎子的眼， 瘸子的腳。
16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
我為窮乏人的父； 素不認識的人，我查明他的案件。
17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
我打破不義之人的牙床， 從他牙齒中奪了所搶的。
18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
我便說：我必死在家中， 必增添我的日子，多如塵沙。
19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
我的根長到水邊； 露水終夜霑在我的枝上。
20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
我的榮耀在身上增新； 我的弓在手中日強。
21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
人聽見我而仰望， 靜默等候我的指教。
22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
我說話之後，他們就不再說； 我的言語像雨露滴在他們身上。
23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
他們仰望我如仰望雨， 又張開口如切慕春雨。
24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
他們不敢自信，我就向他們含笑； 他們不使我臉上的光改變。
25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
我為他們選擇道路，又坐首位； 我如君王在軍隊中居住， 又如弔喪的安慰傷心的人。
