Job 29

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

約伯繼續他的言論說：

2 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

誰能賜我似以前的歲月，像以往天主護守我的時日呢﹖

3 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

那時他的燈，光照在我頭上，藉他的光明，我走過黑暗。

4 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

惟願我如壯年之時，那時天主護佑我的帳幕；

5 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

全能者與我相偕，我的子女環繞著我；

6 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

那時我以奶油洗腳，崖石流油成河。

7 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

當我走出城門，在市井設我座位之時，

8 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

少年人看見我都迴避，老年人都起身站立；

9 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

王侯停止講話，用手堵住自己的口；

10 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

首領不敢出聲，舌頭緊貼上顎。

11 Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

凡有耳聽見我的，必稱我有福；凡有眼看見我的，都必稱讚我。

12 ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

因為我援助了呼救的窮人，和無依無靠的孤兒。

13 Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

那受喪亡之痛的人稱謝我，我使寡婦的心歡樂。

14 I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

我披上正義，正義就如我衣；我的公正，猶如我的長袍和冠冕。

15 Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

我作了盲人的眼，跛者的腳。

16 Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

我成了窮人之父，我調查過素不相識者的案件。

17 Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

我打碎惡人的燎牙，由他牙齒中奪出了獵物。

18 Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

我心想：我必壽終正寢，我的壽數必如塵沙。

19 Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

我的根蔓延到水邊，夜間甘露落在我的枝葉上。

20 Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

我的榮耀不斷更新，我手中的弓日新月異。

21 Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

聽我講話的人，屏息等待，靜聽我的指教。

22 Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

我講話之後，無人再敢講話，我的話像水珠滴在他們身上。

23 De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

他們期待我如望甘霖，張著大口如渴盼春雨。

24 När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

我向他們微笑，他們不敢相信；我和善的面容，他們必不放過。

25 Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.

我為他們選擇了道路，身居前導，一如立在軍中的君王；我引他們到那裏，他們就去。