< Job 28 >

1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
“Beae a wotu dwetɛ wɔ hɔ ne beae a wɔnan sika kɔkɔɔ.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Wotu dade fi fam, na wɔnan kɔbere fi dadebo mu.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Onipa ma sum ba awiei; na ɔhwehwɛ kɔ akyirikyiri asase mu kɔhwehwɛ dadebo wɔ sum kabii mu.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Wɔde fagudetu afiri hyɛ beae a ɛmmɛn ɔdesani atenae, mmeae a nnipa anan nsii hɔ da, baabi a ɛmmɛn nnipa no, ɛhɔ na wodi aforosian.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Asase a ɛbɔ aduan no, wɔdan ase no te sɛ nea wɔde ogya na ayɛ;
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
hoabo fi nʼabotan mu na sikakɔkɔɔ mpɔw nso wɔ ne mfutuma mu.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Ɔkɔre biara nnim saa kwan a ahintaw no, akoroma biara ani nhuu ɛ.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Mmoa ahantanfo nsi hɔ na gyata nkɔdɛɛdɛɛ wɔ hɔ.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Onipa nsa paapae abotan dennen na ɔma mmepɔw ase da hɔ.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Otwa aka fa abotan mu, na ohu nʼademude nyinaa.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Ɔhwehwɛ baabi a nsubɔnten ti wɔ na ɔda nneɛma a ahintaw adi.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
“Nanso ɛhe na yebehu nea nyansa hyɛ? Ɛhe na ntease te?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Onipa renhu ne bo a ɛsom; wɔrenhu wɔ ateasefo asase so.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Na ebun ka se, ‘Enni me mu’; na po nso se, ‘Enni me nkyɛn.’
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ ankasa ntɔ, na wɔrentumi mfa dwetɛ nkari ne bo.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Wɔrentumi mfa Ofir sikakɔkɔɔ ntɔ apopobibiribo anaa hoabo nso saa ara.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Wɔrentumi mfa ahwehwɛ anaa sikakɔkɔɔ ntoto ho, na wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ nnwinne nsesa.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Ɛnsɛ sɛ yɛbɔ ahene panyin ne ahwehwɛbo din; nyansa bo sen nhene pa.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Etiopia akraatebo ne no nsɛ; wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ kronkron ntɔ.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
“Ɛno de, na ɛhe na nyansa fi? Ɛhe na ntease te?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Wɔde asie abɔde biara ani, wɔde asie wim nnomaa mpo.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Ɔsɛe ne Owu ka se, ‘Yɛate no huhuhuhu kɛkɛ.’
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Onyankopɔn te ɔkwan a ɛkɔ hɔ ase, na ɔno nko ara na onim faako a ɛte,
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
efisɛ ɔhwɛ kodu nsase ano na ohu biribiara a ɛwɔ ɔsoro ase.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Bere a ɔhyɛɛ mframa ano den too hɔ na osusuw nsuwa no,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
bere a ɔkaa no ɔhyɛ so kyerɛɛ osutɔ na otwaa kwan maa aprannaa no,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
afei ɔhwɛɛ nyansa na ɔkarii no hwɛe; na ogyee no too mu na ɔsɔɔ no hwɛe.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Na ɔka kyerɛɛ onipa se, ‘Awurade suro, ɛno ne nyansa; na sɛ wokyi bɔne, yɛ ntease.’”

< Job 28 >