Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Zagotovo obstaja žila za srebro in prostor za zlato, kjer ju prečiščujejo.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Železo je vzeto iz zemlje in bron je staljen iz kamna.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
On postavlja konec temi in preiskuje vso popolnost: kamne iz teme in smrtno senco.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Poplava izbruhne ven, proč od prebivalca, celo vode, pozabljene od stopala. Posušene so, odtekle so proč od ljudi.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Glede zemlje, iz nje prihaja kruh, in pod njo je obrnjeno, kakor bi bil ogenj.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Njeni kamni so mesto za safirje in ta ima zlati prah.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Je steza, ki je nobena perjad ne pozna in ki je jastrebovo oko ni videlo.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Levji mladiči je niso pomendrali niti krut lev ni šel mimo nje.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Svojo roko izteguje nad skalo, gore prevrača pri koreninah.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Reke vrezuje med skalami in njegovo oko vidi vsako dragoceno stvar.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Poplave zvezuje pred poplavljanjem in stvar, ki je skrita, prinaša na svetlobo.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Toda kje se bo našla modrost? In kje je kraj razumevanja?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Človek ne ve za njeno vrednost niti je ni najti v deželi živih.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Globina pravi: ›V meni je ni.‹ Morje pravi: ›Ta ni z menoj.‹
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Ni je moč dobiti za zlato niti ne bo srebro odtehtano za njeno vrednost.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Ta ne more biti primerjana z zlatom iz Ofírja, z dragocenim oniksom ali safirjem.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Zlato in kristal ji ne moreta biti enaka in njena zamenjava ne bo za dragocenosti iz čistega zlata.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Nobene omembe ne bo narejene o koralah ali o biserih, kajti cena modrosti je nad rubini.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Topaz iz Etiopije ji ne bo enak niti ne bo ovrednotena s čistim zlatom.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Od kod potem prihaja modrost? In kje je kraj razumnosti?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Videti je, da je skrita pred očmi vseh živih in prikrita pred zračno perjadjo.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Uničenje in smrt pravita: ›O njeni slavi sva slišala s svojimi ušesi.‹
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Bog razume njeno pot in on pozna njen kraj.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Kajti gleda do koncev zemlje in vidi pod celotnim nebom,
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
ko naredi težo za vetrove in vode odmerja z mero.
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Ko je naredil odlok za dež in pot za bliskanje groma,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
potem jo je videl in jo oznanja. Pripravlja jo, da, in razpoznava.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Človeku pa pravi: ›Glej, strah Gospodov, to je modrost; in oditi od zla je razumevanje.‹«
