Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Да, сребро има жице, и злато има место где се топи.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Гвожђе се вади из праха, и из камена се топи бронза.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Мраку поставља међу, и све истражује човек до краја, и камење у тами и у сену смртном.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Река навре с места свог да јој нико не може приступити; али се одбије и одлази трудом човечјим.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Из земље излази хлеб, и под њом је друго, као огањ.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
У камену је њеном место сафиру, а онде је прах златни.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Те стазе не зна птица, нити је виде око крагујево;
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Не угази је младо зверје, нити њом прође лав.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
На кремен диже руку своју; превраћа горе из дна.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Из стене изводи потоке, и свашта драгоцено види Му око.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Уставља реке да не теку, и шта је сакривено износи на видело.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Али мудрост где се налази? И где је место разуму?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Не зна јој човек цене, нити се находи у земљи живих.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Бездана вели: Није у мени; и море вели: Није код мене.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Не може се дати чисто злато за њу, нити се сребро измерити у промену за њу.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Не може се ценити златом офирским, ни драгим онихом ни сафиром.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Не може се наједначити с њом ни злато ни кристал, нити се може променити за закладе златне.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Од корала и бисера нема спомена, јер је вредност мудрости већа него драгом камењу.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Не може се с њом изједначити топаз етиопски, нити се може ценити чистим златом.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Откуда, дакле, долази мудрост? И где је место разуму?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Сакривена је од очију сваког живог, и од птица небеских заклоњена.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Погибао и смрт говоре: Ушима својим чусмо славу њену.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Бог зна пут њен, и познаје место њено.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Јер гледа до крајева земаљских и види све што је под свим небом.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Кад даваше ветру тежину, и мераше воду мером,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Кад постављаше закон дажду и пут муњи громовној.
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Још је онда виде и огласи је, уреди је и претражи је.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
А човеку рече: Гле, страх је Божји мудрост, и уклањати се ода зла јесте разум.
