Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Dhugumaan iddoon meetiin keessaa qotamu, lafti warqeen itti baafamee qulqulleeffamu jira.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Sibiilli lafa keessaa baafama; sibiilli diimaan immoo dhagaa albuudaa irraa baqfama.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Namni hamma dhuma dukkanaatti deema; moggaa akka malee fagoo dhaqees, dukkana hamaa keessa dhagaa albuudaa barbaada.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Inni lafa namoonni jiraatan irraa fagaatee iddoo miilli namaa ejjetee hin beeknetti boolla qota; namoota irraa fagaatee ni rarraʼa; asii fi achis ni raafama.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Lafa irraa garuu nyaatatu argama; jala isheetiin immoo akka waan ibidda taateetti geeddaramti;
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
dhagaan isaa burqaa sanpeerii ti; biyyoon isaas warqee qaba.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Allaattiin tokko iyyuu karaa dhokfame sana hin beeku; iji culullees karaa sana hin argine.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Bineensonni sodaachisoon irra hin ejjenne; leencis karaa sana hin darbine.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Harki namaa dhagaa jabaa cabsa; hundee tulluuwwanii immoo ni gaggaragalcha.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Inni kattaa keessaan karaa baasa; iji isaas waan gatii guddaa hunda arga.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Madda lageenii ni sakattaʼa; waan dhokfames ifatti ni baasa.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Ogummaan garuu eessaa argamti? Hubannaanis eessa jiraata?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Namni gatii isaa hin beeku; inni biyya jiraattotaa keessatti hin argamu.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Tujubni, “Inni na keessa hin jiru” jedha; galaannis, “Inni na bira hin jiru” jedha.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Warqeen qulqulluun isa bituu hin dandaʼu; gatiin isaas meetiidhaan hin madaalamu.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Warqee Oofiiriitti, dhagaa gatii guddaa sardooniksiitti yookaan sanpeeriitti hin tilmaamamu.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Warqee fi dhagaan akka bilillee calaqqisu ittiin hin qixxaatu; inni faaya warqee qulqulluutiin hin geeddaramu.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Elellaanii fi dooqni akka waan gatii qabaniitti hin hedaman; gatiin ogummaa lula diimaa caala.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Tophaaziyooniin Itoophiyaa itti qixxaatu; warqee qulqulluudhaanis bitamuu hin dandaʼu.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Yoos ogummaan eessaa dhufti ree? Hubannaanis eessa jiraatti?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Isheen ija uumama hundaa jalaa dhokatteerti; simbirroota samii jalaas baddeerti.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Badiisnii fi Duuti, “Nu oduu ishee qofa gurra keenyaan dhageenye” jedhu.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Waaqa qofatu daandii gara ishee geessu hubatee, lafa inni jiraatus beeka;
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
inni handaara lafaa ni ilaala; waan samii jala jiru hunda ni argaatii.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Inni yommuu bubbeedhaaf humna kennee bishaanota safaretti,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
yommuu bokkaadhaaf seera dhaabee bakakkaaf immoo daandii baasetti,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
inni ogummaa ilaalee madaale; jabeessee dhaabee ishee qorate.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Ergasii ilmaan namaatiin, “Gooftaa sodaachuun ogummaa; waan hamaa irraa fagaachuunis hubannaa dha” jedhe.
