Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Habet argentum, venarum suarum principia: et auro locus est, in quo conflatur.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Ferrum de terra tollitur: et lapis solutus calore, in æs vertitur.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Tempus posuit tenebris, et universorum finem ipse considerat, lapidem quoque caliginis, et umbram mortis.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Dividit torrens a populo peregrinante, eos, quos oblitus est pes egentis hominis, et invios.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Terra, de qua oriebatur panis in loco suo, igni subversa est.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Locus sapphiri lapides eius, et glebæ illius aurum.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Semitam ignoravit avis, nec intuitus est eam oculus vulturis.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Non calcaverunt eam filii institorum, nec pertransivit per eam leæna.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Ad silicem extendit manum suam, subvertit a radicibus montes.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
In petris rivos excidit, et omne pretiosum vidit oculus eius.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Profunda quoque fluviorum scrutatus est, et abscondita in lucem produxit.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Sapientia vero ubi invenitur? et quis est locus intelligentiæ?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Nescit homo pretium eius, nec invenitur in terra suaviter viventium.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Abyssus dicit: Non est in me: et mare loquitur: Non est mecum.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Non dabitur aurum obrizum pro ea, nec appendetur argentum in commutatione eius.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Non conferetur tinctis Indiæ coloribus, nec lapidi sardonycho pretiosissimo, vel sapphiro.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Non adæquabitur ei aurum vel vitrum, nec commutabuntur pro ea vasa auri:
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Excelsa et eminentia non memorabuntur comparatione eius: trahitur autem sapientia de occultis.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Non adæquabitur ei topazius de Æthiopia, nec tincturæ mundissimæ componetur.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Unde ergo sapientia venit? et quis est locus intelligentiæ?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Abscondita est ab oculis omnium viventium, volucres quoque cæli latet.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Perditio et mors dixerunt: Auribus nostris audivimus famam eius.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Deus intelligit viam eius, et ipse novit locum illius.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Ipse enim fines mundi intuetur: et omnia, quæ sub cælo sunt, respicit.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Qui fecit ventis pondus, et aquas appendit in mensura.
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Quando ponebat pluviis legem, et viam procellis sonantibus:
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Tunc vidit illam, et enarravit, et præparavit, et investigavit.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Et dixit homini: Ecce timor Domini, ipsa est sapientia: et recedere a malo, intelligentia.
