Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Thi Sølvet har sit Sted, hvorfra det kommer, og Guldet, man renser, har sit Sted.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Jern hentes af Støvet og Stene, som smeltes til Kobber.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
Man gør Ende paa Mørket, og indtil det yderste ransager man de Stene, som ligge i Mørket og Dødens Skygge.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Man bryder en Skakt ned fra Jordboen; forglemte af Vandrerens Fod hænge de, borte fra Mennesker svæve de.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Af Jorden fremkommer Brød, men indeni omvæltes den som af Ild.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
Dens Stene ere Safirens Sted, og den har Guldstøv i sig.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Stien derhen har ingen Rovfugl kendt, ingen Skades Øjne set.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
De stolte Dyr have ikke betraadt den, og ingen Løve har gaaet ad den.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Man lægger Haand paa den haarde Flint, man omvælter Bjerge fra Roden af.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Man udhugger Gange i Klipperne, og Øjet ser alt det dyrebare.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Man binder for Strømmene, saa at ikke en Draabe siver ud, og fører de skjulte Ting frem til Lyset.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Men Visdommen — hvorfra vil man finde den? og hvor er Indsigtens Sted?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
Et Menneske kender ikke dens Værdi, og den findes ikke i de levendes Land.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Afgrunden siger: Den er ikke i mig, og Havet siger: Den er ikke hos mig.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Den kan ikke faas for det fineste Guld, ej heller dens Værdi opvejes med Sølv.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Den kan ikke opvejes med Guld fra Ofir, ej heller med den dyrebare Onyks og Safir.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Den kan ikke vurderes lige med Guld og Krystal; man kan ikke tilbytte sig den for Kar af fint Guld.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Koraller og Ædelstene tales der ikke om; og Visdoms Besiddelse er bedre end Perler.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Topazer af Morland kunne ikke vurderes lige imod den; den kan ikke opvejes med det rene Guld.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Men Visdommen — hvorfra kommer den? og hvor er Indsigtens Sted?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Den er skjult for alle levendes Øjne, den er og dulgt for Fuglene under Himmelen.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Afgrunden og Døden sige: Kun et Rygte om den hørte vi med vore Øren.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Gud forstaar dens Vej, og han kender dens Sted.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Thi han skuer indtil Jordens Ender; han ser hen under al Himmelen.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Der han gav Vinden sin Vægt og bestemte Vandet dets Maal,
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
der han satte en Lov for Regnen og en Vej for Lynet, som gaar foran Torden,
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
da saa han den og kundgjorde den, beredte den, ja gennemskuede den.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Og han sagde til Mennesket: Se, Herrens Frygt, det er Visdom, og at vige fra det onde, det er Forstand.
