Job 28
1 Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Cak ham a khorhui om tih sui ham khaw a ciil nah hmuen om.
2 järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.
Thicung khaw laipi lamloh a loh tih lungto te rhohum la a tlae.
3 Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet,
A bawtnah te a hmuep neh a khuetnah a cungkuem hil a khueh. Anih loh lungto te a hmuep neh dueknah hlipkhup ah khaw a hoem.
4 Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.
Soklong te aka bakuep taeng lamloh a yoe tih kho neh caeh khaw a hnilh uh. Hlanghing lamkah aka tlayae rhoek khaw hinghuen uh.
5 Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld.
Diklai amah lamloh buh thoeng tih a hmui ah hmai bangla om.
6 Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.
A lungto te minhum hmuen tih a taengah sui laipi om.
7 Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
A hawn te vatlung loh ming pawt tih maisi mik loh hmu pawh.
8 den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram.
Te te sa ca rhoek loh cawt pawt tih te donglong te sathuengca long khaw pawn pawh.
9 Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
Hmailung soah a kut a hlah tih tlang pataeng a yung ah a phil.
10 In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.
Sokko lungpang dongah a khoel tih umponah cungkuem khaw a mik loh a hmuh.
11 Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset.
Tuiva tuilong khaw a kueng tih olhuep te khosae la a khuen.
12 Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning?
Tedae me rhoek ah nim cueihnah a hmuh tih yakmingnah hmuen he menim?
13 Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land.
A phu te hlanghing loh ming pawt tih mulhing khohmuen ah a hmuh moenih.
14 Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.»
Tuidung loh, “Te te kai ah moenih,” a ti tih tuitunli loh, “Kai taengah moenih,” a ti.
15 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde.
Te ham te cui cilh khaw pae thai pawt tih cueihnah a phu te cak khaw a khiing pah.
16 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
Ophir sui nen khaw, oitha lung vang nen khaw minhum nen khawting pawh.
17 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder.
Te te sui neh canglung neh tluk pawt tih a hnothung he suicilh hnopai bal moenih.
18 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor.
Maerhuhlung neh disaehlung khaw thui lawk pawt tih cueihnah rhovoep tah lungvang lakah then.
19 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
Te te Kusah vaya nen khaw tluk pawt tih sui cilh nen khaw ting pawh.
20 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning?
Te dongah cueihnah he me lamkah nim ha pawk tih yakmingnah hmuen he menim?
21 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold;
Mulhing boeih kah mik lamloh a thuh pah tih vaan kah vaa taeng lamloh a thuh.
22 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
Abaddon neh dueknah loh, “A olthang te kaimih hna neh ka yaak uh,” a ti.
23 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning.
Pathen loh a longpuei a yakming tih a hmuen te khaw amah loh a ming.
24 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
Amah loh diklai khobawt hil a paelki tih vaan hmui khaw boeih a hmuh.
25 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått,
Yilh kah a khiing a khueh pah tih tui khaw cungnueh neh a nueh.
26 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle,
Amah loh khotlan ham rhi a suem tih rhaek ol ham khaw longpuei a khueh.
27 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
Cueihnah te a hmuh tih a tae. Cueihnah te a sikim sak tih a khe bal.
28 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
Hlang taengah khaw, 'Ka Boeipa hinyahnah he cueihnah la om tih boethae lamloh nong he yakmingnah,’ a ti,” a ti nah.
