< Job 27 >

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
І Йов далі вів мову свою та й казав:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
„ Як живий Бог, — відкинув Він право моє, і душу мою засмутив Всемогу́тній,
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
і як довго в мені ще душа моя, і дух Божий у ні́здрях моїх, —
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
неправди уста́ мої не говори́тимуть, а язик мій не скаже ома́ни!
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Борони мене, Боже, призна́ти вас за справедливих! Доки я не помру́, своєї невинности я не відкину від себе, —
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
за свою справедливість тримаюся міцно, — й її не пущу́, моє серце не буде ганьби́ти ні о́дного з днів моїх, —
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
нехай буде мій ворог — немов той безбожник, а хто повстає проти мене — як кривдник!
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Яка ж бо наді́я лукавому, коли відірве́, коли ві́зьме Бог душу його?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Чи Бог ви́слухає його крик, коли при́йде на нього нещастя?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Чи буде втіша́тися він Всемогутнім? Буде кликати Бога за кожного ча́су?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Я вас буду навчати про Божую руку, що є у Всемогутнього — я не сховаю, —
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
таж самі ви це бачили всі, то чого ж нісені́тниці пле́щете?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Така доля люди́ни безбожної, це спа́дщина насильників, що отри́мають від Всемогутнього:
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Як розмно́жаться діти його — то хіба для меча, а наща́дки його не наси́тяться хлібом!
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Позосталих по нім морови́ця сховає, і вдовиці його не заплачуть...
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Якщо накопи́чить він срібла, немо́в того по́роху, і наготу́є одежі, як глини,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
то він наготу́є, а праведний вдягне, а срі́бло невинний поділить.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Він будує свій дім, як та міль, й як той сторож, що ставить собі куреня́,
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
він лягає багатим, та більше не зробить того: свої очі відкриє — й немає його.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Страхі́ття дося́гнуть його, мов вода, вночі буря укра́де його,
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
східній вітер його понесе́ — і мине́ться, і бурею схо́пить його з його місця...
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Оце все Він кине на нього, — і не змилосе́рдиться, і від руки Його мусить той спішно втікати!
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Своїми доло́нями спле́сне над ним, і сви́сне над ним з свого місця.

< Job 27 >