Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Y tornó Job a tomar su parábola, y dijo:

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Vive el Dios que me quitó mi derecho; y el Omnipotente, que amargó mi alma:

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Que todo el tiempo que mi alma estuviere en mí, y hubiere resuello de Dios en mis narices,

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

Mis labios no hablarán iniquidad: ni mi lengua pronunciará engaño.

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Nunca tal me acontezca, que yo os justifique: hasta morir no quitaré mi integridad de mí.

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Mi justicia tengo asida, y no la aflojaré, no se avergonzará mi corazón de mis días.

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

Sea como el impío mi enemigo, y como el inicuo mi adversario.

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Porque ¿qué es la esperanza del hipócrita, si mucho hubiere robado, cuando Dios arrebatare su alma?

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

¿Oirá Dios su clamor, cuando viniere sobre él la tribulación?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¿Se deleitará en el Omnipotente? ¿llamará a Dios en todo tiempo?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Yo os enseñaré lo que está en la mano de Dios: no esconderé lo que está acerca del Omnipotente.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

He aquí, que todos vosotros lo habéis visto: ¿por qué pues os desvanecéis con vanidad?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Esta es la suerte del hombre impío acerca de Dios, y la herencia que los violentos han de recibir del Omnipotente.

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Si sus hijos fueren multiplicados, serán para la espada, y sus pequeños no se hartarán de pan.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Los que de ellos quedaren, en muerte serán sepultados, y sus viudas no llorarán.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

Sí amontonare plata como polvo, y si aparejare ropa como lodo:

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Aparejará, mas el justo se vestirá, y el inocente repartirá la plata.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Edificó su casa como la polilla, y como cabaña que hizo alguna guarda.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

El rico dormirá, mas no será recogido: abrirá sus ojos, y no verá a nadie.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Asirán de él terrores como aguas: torbellino le arrebatará de noche.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Tomarle ha solano, e irse ha: y tempestad le arrebatará de su lugar.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Y echará sobre él, y no perdonará: huyendo huirá de su mano.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Batirá sus manos sobre él, y desde su lugar le silbará.