Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Job comenzó a hablar de nuevo.

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

“Les prometo que, mientras viva Dios, que me ha negado la justicia; el Todopoderoso, que me ha amargado la vida,

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

mientras tenga vida, mientras el aliento de Dios permanezca en mis fosas nasales,

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

mis labios nunca dirán mentiras, mi lengua nunca será deshonesta.

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Nunca aceptaré que tengan la razón; insistiré en mi inocencia hasta el día de mi muerte.

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Estoy convencido de que tengo razón y nunca dejaré de creerlo; mi conciencia no me condenará mientras viva.

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

“Que mi enemigo se vuelva como los malvados; que los que se oponen a mí se vuelvan como los que hacen el mal.

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Porque, ¿qué esperanza tienen los que rechazan a Dios, cuando él los derribe, cuando Dios ponga fin a sus vidas?

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Cuando les lleguen tiempos de angustia, ¿escuchará Dios su grito de auxilio?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

¿Tienen una buena relación con el Todopoderoso? ¿Pueden invocar a Dios en cualquier momento?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Permítanme explicarles el poder de Dios. No voy a retener nada de lo que el Todopoderoso ha planeado.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Si todos ustedes han reconocido esto, ¿por qué hablan de tonterías tan vanas?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

“Esto es lo que Dios dispone como destino para los malvados, esta es la herencia que los despiadados recibirán del Todopoderoso,

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

aunque tengan muchos hijos, experimentarán muertes violentas o morirán de hambre.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Los que sobrevivan morirán de enfermedad, y ni siquiera sus viudas se lamentarán por ellos.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

Aunque amontonen plata como polvo y ropa como montones de barro,

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

los que hacen el bien se pondrán la ropa y los inocentes se repartirán la plata.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Construyen sus casas como la polilla; como un endeble refugio hecho por un vigilante.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Se acuestan ricos, pero nunca más. Porque cuando se despiertan, todo ha desaparecido.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Olas de pánico los inundan; en la noche un torbellino los arrebata.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

El viento del este los levanta y se van, llevados lejos de donde estaban.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

El viento los golpea con toda su fuerza; intentan escapar desesperadamente.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Las personas aplaudirles y sisearles allí donde estén”.