Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Poleg tega je Job nadaljeval svojo prispodobo in rekel:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
» Kakor Bog živi, ki je odvzel mojo sodbo in Vsemogočni, ki je nadlegoval mojo dušo;
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
ves čas je moj dih v meni in Božji duh je v mojih nosnicah;
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
moje ustnice ne bodo govorile zlobnosti niti moj jezik ne bo izrekel prevare.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Bog ne daj, da bi vas opravičil. Dokler ne umrem, svoje neokrnjenosti ne bom odstranil od sebe.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Svojo pravičnost trdno držim in je ne bom izpustil. Moje srce me ne bo grajalo, tako dolgo, dokler živim.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Naj bo moj sovražnik kakor zlobnež in kdor se dviguje zoper mene kakor nepravičnež.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Kajti kaj je upanje hinavca, čeprav on pleni, medtem ko Bog odvzema njegovo dušo?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Mar bo Bog slišal njegov jok, ko nadenj pride stiska?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Mar se bo razveseljeval v Vsemogočnem? Mar bo vedno klical k Bogu?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Učil te bom z Božjo roko. Tega, kar je z Vsemogočnim, ne bom prikrival.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Glejte, vi vsi ste to videli, zakaj ste potem vsi skupaj tako prazni?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
To je delež zlobnega moža z Bogom in dediščina zatiralcev, ki jo bodo prejeli od Vsemogočnega.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Če bodo njegovi otroci pomnoženi, je to za meč in njegovo potomstvo ne bo nasičeno s kruhom.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Tisti, ki preostanejo od njega, bodo pokopani v smrt in njegove vdove ne bodo jokale.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Čeprav kopiči srebra kakor prahu in si pripravlja oblačila kakor iz ila,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
to lahko pripravlja, toda pravični si bo to nadel in nedolžni bo razdelil srebro.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Svojo hišo gradi kakor molj in kakor šotor, ki ga postavlja čuvaj.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Bogataš se bo ulegel, toda ne bo zbran, odpira svoje oči in ga ni.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Strahote ga zgrabijo kakor vode, vihar ga ukrade v noči.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Vzhodnik ga odnaša proč in on odhaja; kakor vihar ga vrže iz njegovega kraja.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Kajti Bog bo vrgel nanj in ne bo prizanesel, želel bo pobegniti iz njegove roke.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Ljudje bodo s svojimi rokami ploskali nad njim in ga izžvižgali iz njegovega kraja.
