Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Und Hiob setzte seine Rede fort und sprach:

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

So wahr Gott lebt, der mir mein Recht entzogen, und der Allmächtige, der meine Seele betrübt hat:

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Solange noch mein Odem in mir ist und der Hauch Gottes in meiner Nase,

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

sollen meine Lippen nichts Verkehrtes reden und meine Zunge keine Lüge aussprechen.

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Ferne sei es von mir, daß ich euch Recht gebe, ich werde mir meine Unschuld nicht nehmen lassen bis an mein Ende!

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Ich habe an meiner Gerechtigkeit festgehalten und werde sie nicht loslassen, mein Gewissen straft mich über keinen meiner Tage;

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

mein Feind aber müsse verurteilt werden und meine Widersacher Unrecht haben.

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Denn was für eine Hoffnung hat der Frevler, wenn Gott [ihn] abschneidet, wenn er ihm seine Seele entzieht?

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Wird Gott sein Geschrei erhören, wenn Not über ihn kommt?

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

Hätte er seine Lust an dem Allmächtigen, so würde er Gott allezeit anrufen.

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Ich will euch über Gottes Hand belehren und, was es mit dem Allmächtigen für eine Bewandtnis hat, euch nicht verhehlen.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Siehe, ihr alle habt es ja gesehen (warum redet ihr so unnütze Worte)?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Das ist das Teil, das der gottlose Mensch von Gott, und dies das Erbe, das die Tyrannen vom Allmächtigen erhalten:

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Wenn seine Kinder sich mehren, so ist's für das Schwert, und seine Nachkommenschaft hat nicht Brot genug.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Seine Entronnenen sinken durch die Pest ins Grab, und ihre Witwen beweinen sie nicht.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

Wenn er schon Geld zusammenscharrt wie Staub und Kleider zusammenhäuft wie Kot,

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

so bringt er sie zwar zusammen, aber der Gerechte wird sie anziehen, und in das Geld werden sich die Unschuldigen teilen.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Er baut sein Haus wie die Motte und wie ein Hüttlein, das der Hüter macht.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Reich legt er sich hin und tut es nicht wieder; in einem Augenblick ist er dahin:

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Schrecken ergreift ihn wie eine Wasserflut, der Sturmwind führt ihn über Nacht davon.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Ein Ostwind ergreift ihn, und er fährt dahin, er rafft ihn von seiner Stätte hinweg.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Schonungslos schleudert Er Geschosse nach ihm, eiligst muß er fliehen vor seiner Hand.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Man klatscht mit den Händen über ihn und zischt ihn aus an seinem Ort.