Job 27

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Et Job, ajoutant à ce préambule, dit:

2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

Vive le Seigneur qui m'a ainsi jugé, le Tout-Puissant qui a rempli mon âme d'amertume!

3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

Aussi longtemps que je conserverai le souffle, que l'esprit divin résidera en moi,

4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

Mes lèvres ne laisseront échapper aucune parole déréglée; mon âme ne concevra aucune pensée inique.

5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

Dieu me garde jusqu'à la mort de vous croire justes; je ne cesserai pas de protester de mon innocence.

6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

Je ne me suis jamais écarté de l'amour de la justice; ma conscience ne me dit pas que j'aie rien fait de mal.

7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

Puissent donc ceux qui me haïssent être renversés comme des impies! puissent ceux qui s'élèvent contre moi périr comme des pervers!

8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

Car quelle peut être l'espérance de l'impie dans ses entreprises? S'est- il appuyé sur le Seigneur pour réussir?

9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

Dieu exaucerait-il sa prière? Et aux jours de l'adversité

10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

Oserait-il s'adresser librement au Seigneur? S'il l'invoquait, serait-il écouté?

11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

Mais je vais vous apprendre ce que tient en sa main le Seigneur, ce que le Tout-Puissant a auprès de lui; je ne dirai rien que de véritable.

12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

Et ne le savez-vous pas, vous qui prononcez vainement des choses vaines?

13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

Voici le sort que le Seigneur réserve aux impies; voici la part que le Tout-Puissant fera aux grands de la terre.

14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

Si les fils de l'impie sont nombreux, ils périront par l'épée; s'ils arrivent à l'âge d'homme, ils seront des mendiants.

15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

Ceux des siens qui lui survivront auront comme lui une mort funeste; nul pour sa veuve n'aura de commisération.

16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

S'il a amassé de l'argent comme des monceaux de terre, et de l'or comme des tas d'argile,

17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

Les justes se les approprieront; les hommes sincères vivront de ses richesses.

18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

Car sa famille aura disparu comme des vermisseaux, comme des toiles d'araignées.

19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

Il s'est couché riche et il touchait à sa fin; il a ouvert les yeux et déjà il n'est plus.

20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

Les douleurs ont accouru sur lui comme un torrent; la nuit il a été surpris par un tourbillon.

21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

Le vent brûlant le saisira et l'enlèvera de sa maison comme la paille qu'à séparée le vanneur.

22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

Et il l'accablera sans lui faire grâce, quelque effort qu'il fasse pour échapper à ses atteintes.

23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.

Et il frappera à coups redoublés; et, en sifflant il le chassera de la ville qu'il habitait.