Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And Job addeth to lift up his simile, and saith: —
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
God liveth! He turned aside my judgment, And the Mighty — He made my soul bitter.
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
For all the while my breath [is] in me, And the spirit of God in my nostrils.
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
My lips do not speak perverseness, And my tongue doth not utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Pollution to me — if I justify you, Till I expire I turn not aside mine integrity from me.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
On my righteousness I have laid hold, And I do not let it go, My heart doth not reproach me while I live.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
As the wicked is my enemy, And my withstander as the perverse.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what [is] the hope of the profane, When He doth cut off? When God doth cast off his soul?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
His cry doth God hear, When distress cometh on him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
On the Mighty doth he delight himself? Call God at all times?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I shew you by the hand of God, That which [is] with the Mighty I hide not.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Lo, ye — all of you — have seen, And why [is] this — ye are altogether vain?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This [is] the portion of wicked man with God, And the inheritance of terrible ones From the Mighty they receive.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his sons multiply — for them [is] a sword. And his offspring [are] not satisfied [with] bread.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
His remnant in death are buried, And his widows do not weep.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
If he heap up as dust silver, And as clay prepare clothing,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He prepareth — and the righteous putteth [it] on, And the silver the innocent doth apportion.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He hath built as a moth his house, And as a booth a watchman hath made.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Rich he lieth down, and he is not gathered, His eyes he hath opened, and he is not.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Overtake him as waters do terrors, By night stolen him away hath a whirlwind.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Take him up doth an east wind, and he goeth, And it frighteneth him from his place,
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
And it casteth at him, and doth not spare, From its hand he diligently fleeth.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
It clappeth at him its hands, And it hisseth at him from his place.
