Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And Job again took up his measure, and said: —
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
As GOD liveth who hath taken away my right, even the Almighty, who hath embittered my soul;
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
All the while my inspiration is in me, and the spirit of GOD is in my nostrils,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Verily my lips shall not speak perversity, nor shall, my tongue, utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Far be it from me! that I should justify, you, —Even until I breathe my last, will I not let go mine integrity from me:
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
On my righteousness, have I taken fast hold, and will not give it up, My heart shall not reproach any of my days.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Let mine enemy be a veritably lawless one! And, he that lifteth himself up against me, one veritably perverse!
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what shall be the hope of the impious, though he graspeth with greed, when GOD shall draw forth his soul?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
His outcry, will GOD hear, when there cometh upon him distress?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Verily, in the Almighty, he will not find delight, nor call on GOD continually!
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I would teach you, by the hand of GOD, That which is with the Almighty, will I not conceal.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Lo! ye, have, all of you, seen, Wherefore, then, is it, that ye are utterly without purpose?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This, is the portion of a lawless man with GOD, That, the heritage of tyrants—from the Almighty, he shall receive.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his children be multiplied, for them, [there is] the sword, and, his offspring, shall not be filled with bread;
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
His survivors, by pestilence, shall come to the grave, and, his widows, shall not weep;
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Though he heap up silver like, dust, and, like a pile, he prepare clothing,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He may prepare, but, the righteous, shall put on, and, the silver, shall the innocent apportion.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He hath built, like a moth, his house, —like a hut, which a watcher hath made.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
The rich man, shall lie down, and not do it again, his eyes, hath he opened, and then is not.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
There shall reach him—like waters—terrors, By night, a storm-wind hath stolen him away;
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
An east wind shall lift him up, and he shall depart, and it shall sweep him away out of his place;
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
And He will cast upon him and not spare, Out of his hand, shall he, swiftly flee;
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
He shall clap over him his hands, and shall hiss him forth out of his place.
