Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And Job again took up his parable, and said,
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
As God liveth, who hath taken away my right; and the Almighty, who hath vexed my soul;
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
(For my life is yet whole in me, and the spirit of God is in my nostrils; )
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Surely my lips shall not speak unrighteousness, neither shall my tongue utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
God forbid that I should justify you: till I die I will not put away mine integrity from me.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
My righteousness I hold fast, and will not let it go: my heart shall not reproach [me] so long as I live.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Let mine enemy be as the wicked, and let him that riseth up against me be as the unrighteous.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what is the hope of the godless, though he get him gain, when God taketh away his soul?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Will God hear his cry, when trouble cometh upon him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Will he delight himself in the Almighty, and call upon God at all times?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I will teach you concerning the hand of God; that which is with the Almighty will I not conceal.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Behold, all ye yourselves have seen it; why then are ye become altogether vain?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This is the portion of a wicked man with God, and the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his children be multiplied, it is for the sword; and his offspring shall not be satisfied with bread.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Those that remain of him shall be buried in death, and his widows shall make no lamentation.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Though he heap up silver as the dust, and prepare raiment as the clay;
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He may prepare it, but the just shall put it on, and the innocent shall divide the silver.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He buildeth his house as the moth, and as a booth which the keeper maketh.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
He lieth down rich, but he shall not be gathered; he openeth his eyes, and he is not.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Terrors overtake him like waters; a tempest stealeth him away in the night.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
The east wind carrieth him away, and he departeth; and it sweepeth him out of his place.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
For [God] shall hurl at him, and not spare: he would fain flee out of his hand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Men shall clap their hands at him, and shall hiss him out of his place.
