Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And Job adds to lift up his allegory and says:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
“God lives! He turned aside my judgment, And the Mighty—He made my soul bitter.
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
For all the while my breath [is] in me, And the wind of God in my nostrils.
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
My lips do not speak perverseness, And my tongue does not utter deceit.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Defilement to me—if I justify you, Until I expire I do not turn aside my integrity from me.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
On my righteousness I have laid hold, And I do not let it go, My heart does not reproach me while I live.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
My enemy is as the wicked, And my withstander as the perverse.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what [is] the hope of the profane, When He cuts off? When God casts off his soul?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
[Does] God hear his cry, When distress comes on him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Does he delight himself on the Mighty? Call God at all times?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I show you by the hand of God, That which [is] with the Mighty I do not hide.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Behold, you—all of you—have seen, And why [is] this—you are altogether vain?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This [is] the portion of wicked man with God, And the inheritance of terrible ones They receive from the Mighty.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his sons multiply—a sword [is] for them. And his offspring [are] not satisfied [with] bread.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
His remnant are buried in death, And his widows do not weep.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
If he heaps up silver as dust, And prepares clothing as clay,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He prepares—and the righteous puts [it] on, And the innocent apportions the silver.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He has built his house as a moth, And as a shelter a watchman has made.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
He lies down rich, and he is not gathered, He has opened his eyes, and he is not.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Terrors overtake him as waters, By night a whirlwind has stolen him away.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
An east wind takes him up, and he goes, And it frightens him from his place,
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
And it casts at him, and does not spare, He diligently flees from its hand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
It claps its hands at him, And it hisses at him from his place.”
