< Job 27 >

1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Moreouer Iob proceeded and continued his parable, saying,
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
The liuing God hath taken away my iudgement: for the Almightie hath put my soule in bitternesse.
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
Yet so long as my breath is in me, and the Spirit of God in my nostrels,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
My lips surely shall speake no wickednesse, and my tongue shall vtter no deceite.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
God forbid, that I should iustifie you: vntill I dye, I will neuer take away mine innocencie from my selfe.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
I will keepe my righteousnesse, and wil not forsake it: mine heart shall not reprooue me of my dayes.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Mine enemie shall be as the wicked, and he that riseth against me, as the vnrighteous.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what hope hath the hypocrite when he hath heaped vp riches, if God take away his soule?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Will God heare his cry, when trouble commeth vpon him?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Will he set his delight on the Almightie? will he call vpon God at all times?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
I will teache you what is in the hande of God, and I wil not conceale that which is with the Almightie.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Beholde, all ye your selues haue seene it: why then doe you thus vanish in vanitie?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This is the portion of a wicked man with God, and the heritage of tyrants, which they shall receiue of the Almightie.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
If his children be in great nomber, the sworde shall destroy them, and his posteritie shall not be satisfied with bread.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
His remnant shall be buried in death, and his widowes shall not weepe.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Though he shoulde heape vp siluer as the dust, and prepare rayment as the clay,
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
He may prepare it, but the iust shall put it on, and the innocent shall deuide the siluer.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
He buildeth his house as the moth, and as a lodge that the watchman maketh.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
When the rich man sleepeth, he shall not be gathered to his fathers: they opened their eyes, and he was gone.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Terrours shall take him as waters, and a tempest shall cary him away by night.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
The East winde shall take him away, and he shall depart: and it shall hurle him out of his place.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
And God shall cast vpon him and not spare, though he would faine flee out of his hand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Euery man shall clap their hands at him, and hisse at him out of their place.

< Job 27 >