Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
And Job further continued and said in his parable,
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
[As] God lives, who has thus judge me; and the Almighty, who has embittered my soul;
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
verily, while my breath is yet in [me], and the breath of God which remains to me is in my nostrils,
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
my lips shall not speak evil words, neither shall my soul meditate unrighteous thoughts.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Far be it from me that I should justify you till I die; for I will not let go my innocence,
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
but keeping fast to [my] righteousness I will by no means let it go: for I am not conscious to myself of having done any thing amiss.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Nay rather, but let mine enemies be as the overthrow of the ungodly, and they that rise up against me, as the destruction of transgressors.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
For what is the hope of the ungodly, that he holds to it? will he indeed trust in the Lord [and] be saved?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Will God hear his prayer? or, when distress has come upon him,
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
has he any confidence before him? or will [God] hear him as he calls upon him?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Yet now I will tell you what is in the hand of the Lord: I will not lie concerning the things which are with the Almighty.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Behold, you all know that you are adding vanity to vanity.
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
This is the portion of an ungodly man from the Lord, and the possession of oppressors shall come upon them from the Almighty.
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
And if their children be many, they shall be for slaughter: and if they grow up, they shall beg.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
And they that survive of him shall utterly perish, and no one shall pity their widows.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Even if he should gather silver as earth, and prepare gold as clay;
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
All these things shall the righteous gain, and the true-hearted shall possess his wealth.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
And his house is gone like moths, and like a spider's web.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
The rich man shall lie down, and shall not continue: he has opened his eyes, and he is not.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Pains have come upon him as water, and darkness has carried him away by night.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
And a burning wind shall catch him, and he shall depart, and it shall utterly drive him out of his place.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
And [God] shall cast [trouble] upon him, and not spare: he would fain flee out of his hand.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
He shall cause [men] to clap their hands against them, and shall hiss him out of his place.
