Job 27
1 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
Ug si Job nagapadayon pag-usab sa iyang sambingay, ug miingon:
2 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
Ingon nga ang Dios buhi, ang nagkuha sa akong katungod, Ug ang Makagagahum, ang nagsakit sa akong kalag
3 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
(Kay bug-os pa man ang akong kinabuhi dinhi kanako, Ug ang espiritu sa Dios ania sa akong mga ilong);
4 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
Sa pagkatinuod ang akong mga ngabil dili magapamulong sa dili-pagkamatarung, Ni magalituk sa limbong ang akong dila.
5 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
Dili unta itugot kanako nga pagamatarungon ko kamo: Hangtud nga ako mamatay dili ko gayud isalikway ang pagkahingpit sa kasingkasing gikan kanako.
6 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
Ang akong pagkamatarung akong pagahuptan gayud, ug dili ko biyaan: Ang akong kasingkasing dili magabadlong kanako samtang nga ako buhi pa.
7 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
Pasagdi nga ang akong kaaway maingon sa dautan, Ug kadtong moasdang batok kanako nga maingon sa dili matarung.
8 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
Kay unsa man ang kalauman sa usa nga walay Dios, bisan pa makadawat siya ug ganancia, Kong ang Dios magakuha sa iyang kalag?
9 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
Magapatalinghug ba ang Dios sa iyang pagtu-aw, Kong ang kasamok modangat kaniya?
10 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
Magakalipay ba siya sa iyang kaugalingon uban sa Makagagahum, Ug magasangpit ba siya sa Dios sa kanunay?
11 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
Tudloan ko kamo mahitungod sa kamot sa Dios; Ang butang nga anaa sa Makagagahum dili ko tagoan.
12 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
Ania karon, kamong tanan sa inyong kaugalingon nakakita niini; Nan ngano man nga kamo lonlon man walay kapuslanan?
13 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
Kini mao ang bahin sa usa ka tawong dautan sa atubangan sa Dios, Ug ang panulondon sa mga malupigon, nga ilang madawat gikan sa Makagagahum:
14 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
Kong ang iyang mga anak modaghan, kana alang sa espada; Ug ang iyang kaliwatan dili matagbaw sa tinapay.
15 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
Kadtong mahabilin diha kaniya igalubong diha sa kamatayon, Ug ang iyang mga asawa nga balo dili managbakho.
16 Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
Bisan pa magatigum siya ug salapi ingon sa abug, Ug magaandam ug bisti ingon sa yuta nga kolonon;
17 så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
Siya makaandam niana, apan ang matarung maoy magasul-ob niana, Ug ang mga inocente maoy magabahin sa salapi.
18 Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
Siya magatukod sa iyang balay ingon sa usa ka anunugba, Ug ingon sa usa ka payag nga pagabuhaton sa usa ka magbalantay.
19 Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
Siya mohigda nga usa ka bahandianon, apan didi siya pagatigumon uban sa iyang mga ginikanan; Sa pagbuka niya sa iyang mga mata siya dili na mao.
20 Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
Ang mga kalisang makaapas kaniya ingon sa mga tubig; Usa ka unos magasakmit kaniya sa gabii.
21 Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
Ang hangin nga timog magadala kaniya, ug siya mogikan; Ug kini magasilhig kaniya gikan sa iyang dapit.
22 Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
Kay siya pagalabayon sa Dios, ug dili pagasayloan: Siya buot mokalagiw gikan sa iyang kamot.
23 Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
Siya pagapakpakan sa mga tawo sa ilang mga kamot, Ug pagasitsitan siya gikan sa iyang dapit.
