Job 26

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Ka naʻe tali ʻe Siope, ʻo ne pehē,

2 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

“ʻOku fēfē ʻa hoʻo tokoni ki he taʻemālohi? ʻOku fakamoʻui fēfē ʻe koe ʻae nima vaivai?

3 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

‌ʻOku fēfē ʻa hoʻo fakapotoʻi ʻae taʻepoto? Pea fēfē ʻa hoʻo fakahā lahi ʻae meʻa ʻoku totonu?

4 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

Ko hoʻo lea mai kia hai? Pea ko e laumālie ʻo hai kuo haʻu meiate koe?

5 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

“Ko e kakai mālohi kuo mate, mo kinautolu ʻoku nau nonofo, ʻoku nau feinga ki lalo ʻi he ngaahi vai.

6 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

‌ʻOku vavanga ʻae maama fufū ʻi hono ʻao, pea ʻoku ʻikai ha ʻufiʻufi ʻoe potu fakaʻauha. (Sheol h7585)

7 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

‌ʻOku ne folahi atu ʻe ia ʻae potu fakatokelau ʻi he atāloa, pea ne tautau ʻa māmani ki he ʻatā noa pe.

8 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

‌ʻOku ne haʻihaʻi ʻae ngaahi vai ʻi hono ngaahi ʻao matolu; pea ʻoku ʻikai mahaehae ai ʻae ʻao.

9 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

‌ʻOku ne taʻofi atu ʻa hono muʻa ʻafioʻanga, ʻo ne folahi ʻene ʻao ki ai.

10 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

‌ʻOku ne takatakai ʻae moana ʻo ʻai hono ngataʻanga, kaeʻoua ke ʻosi ʻae ʻaho mo e pō.

11 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

‌ʻOku ngalulu ʻae ngaahi pou ʻoe langi, pea ofo ʻi heʻene valoki.

12 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

‌ʻOku ne fakalaolao ʻae tahi ʻaki hono mālohi, pea ʻi heʻene poto ʻoku ne tā hifo ʻae laukau.

13 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

Ko hono laumālie kuo ne teuteu ʻaki ʻae ngaahi langi; pea kuo ngaohi ʻe hono nima ʻae ngata pikopiko.

14 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?

Vakai, ko e meʻa niʻihi pe eni ʻi hono ngaahi hala: ka ʻikai ko e meʻa siʻi ʻaupito ʻiate ia ʻoku tau fanongo ai? Pea ko e mana ʻo hono mālohi ko hai te ne faʻa ʻiloʻi?”